(Detta är ett blogginlägg. Det är baserat på tankar som uppstått inom tankesmedjan och har alltså inte genomgått vår ordinarie granskningsprocess.)

Det händer att jag hamnar i diskussioner om Artificiell Intelligens, eller AI, både i min yrkesroll och privat. Det är ett ämne jag älskar att diskutera, men det finns ett par diskursrelaterade frågetecken som jag skulle vilja ge mig i kast med att reda ut.

Jag tänker inte lägga tid på att gå igenom AI-forskningens och -drömmens framväxt, eller vilka som är viktiga aktörer. Det har gjorts förr, och det är inte avgörande för tankarna nedan. Istället gör jag direkt ett par grundantaganden.

  • Det finns en pågående debatt om AI, både i Sverige och utomlands.
    • Av den debatten handlar en del om huruvida vi ska vara rädda för AI eller om vi ska omfamna AI.
      • En del av den delen handlar om huruvida AI kommer ta över och utrota människan eller inte.

Så här långt verkar de flesta vara med, men där blir det nästan alltid en diskussion om huruvida vi vill ha det som i terminator eller som i Flintstones – ett väldigt tråkigt skyttegravskrig att fastna i om du frågar mig.

När diskussionen har hamnat där har jag oftast gett upp för en stund sen, för det finns en punkt som nästan alltid tycks gå förlorad på ”det där vet alla!”-kontot, nämligen frågan om vad tusan det är vi pratar om när vi använder begreppet AI.

Ja. Det här är ett inlägg om definitioner. Förlåt.

Terminator-/I-robot/övrig AI-katastrof-relaterad populärkultur följer nästan alltid samma dramaturgiska modell: människan skapar en AI, den blir självmedveten och kommer fram till att människan är ganska tråkig att ha att göra med och att alla, inklusive människorna själva klarar sig bättre utan människor på jorden. Nästa steg är att måla upp de självmedvetna robotarna som kallsinniga och onda och voilà, vi har en apokalyps att njuta av.

AI ≠ artificiellt medvetande

Jag tycker att det känns mer naturligt, och tror att debatten skulle må bättre av, att dela upp begreppen. I många bemärkelser är AI nämligen redan en del av vår vardag: en mjukvara som konstruerats för att förbättra sig själv och på egen hand hitta bättre sätt att göra något på, eller en bil som anpassar sig efter förarens körstil för att spara bränsle, för att inte prata om när datorer, enbart med hjälp av reglerna för schack eller Go letar sig fram till strategier och lösningar där även mänsklig interaktion blir en del av strategin. Allt är exempel på artificiell intelligens. Men när kommer medvetandet in?

När Googles/DeepMinds AlphaGo Zero i oktober 2017 slog regerande världsmästare i Go så dök dikussionen om huruvida artificiell intelligens slagit människan i kampen om titeln “smartast på jorden”. Men oavsett hur bra AlphaGo blir på Go, eller hur mycket det verkade som att mänsklighetens herravälde var över redan 1997 när Deep Blue slog Garry Kasparov i schack, så är de begränsade till och av sina respektive uppgifter. Varken AlphaGo eller Deep Blue kommer tröttna på att spela schack och ta sig an nya utmaningar.

Än så länge bygger maskiners ”beteenden” och funktioner på kod. Koden är i grunden utformad av människor, och i teorin kan en människa förstå sig på koden. I praktiken kan mängden kod och till och med språken som koden är skriven på bli oöverskådlig eller ogenomträngligt för en människa, men den finns där. Det betyder alltså att om medvetande skulle uppstå i en maskin så skulle vi kunna läsa oss till hur det fungerar, eller kanske till och med få det förklarat för oss av medvetandet självt.

Hos människor verkar vi har kommit ungefär så långt att vi kan se mönster i hjärnfunktioner som verkar ha med medvetande att göra, men än så länge tycks ingen hävda att hen förstår sig på och kan förklara hur medvetandet fungerar eller vad det är.

För oss är alltså medvetandet fortfarande (mer eller mindre) likställt med magi.

Kod är förutsägbar

Kod är ganska långt ifrån magi, även om det kan te sig magiskt när Facebook listar ut vad vi bör köpa för julklappar åt våra närmsta. Allt som händer går att förklara, granska och härleda, ner till minsta etta eller nolla. (Eller qubit, men då börjar vi närma oss riktigt spännande områden som jag får be att få återkomma till vid ett senare tillfälle.)

Alltså tycker jag att det känns svårt att prata om artificiell intelligens och medvetande som samma sak. Det finns en rad komponenter som ingår i mänskligt medvetande som vi tar för givet hos en människa: känslor, lösryckta tankar och relativt oförutsägbara reaktioner baserade på delar av medvetandet som vi kanske inte ens själva förstår. Och framför allt verkar människor kunna agera baserat på ondska eller välvilja istället för rationalitet, utan att i förväg fattat beslutet att göra just det.

Här skiljer vi oss från maskinerna: det finns (än så länge) ingen ondska i en maskin. Det finns bara reflektioner av mänskliga beteenden, uttryckta i kod och manifesterade som händelser eller möjligtvis handlingar. (Ber om översikt med begreppet, det blir helt enkelt mycket enklare att prata om det här om jag får ta mig friheten att helt oreflekterat använda ”handlingar” – blaim me later.) Det i sig innebär ett problem, eftersom intentionen hos maskinens skapare kan få enorma och oväntade konsekvenser när maskinen mer eller mindre ohämmat får interagera med andra människor eller maskiner, men det är aldrig på grund av en önskan eller en vilja hos maskinen. Det är människan bakom.

Generell eller specifik artificiell intelligens

Så förutsatt att medvetande fortfarande är något som är exklusivt för människan vill jag föreslå följande uppdelning av begreppet:

  • Generell artificiell intelligens: den typ av AI som har rum för vilda spekulationer, filosofiska diskussioner och domedagsprofetior, likväl som utopiska framtidsvisioner där människor och maskiner lever i harmoni och göra varandra till något mer än vekligheten. Viktigt att komma ihåg är dock att de specifika diskussioner som äger rum med den där typen av AI som grund bara undantagsvis handlar om maskiner och kod, utan i de allra flesta fall om medvetande och framför allt om människor och förlängningar av dem.
  • Specifik artificiell intelligens: den typ av AI som faktiskt finns och arbetar med och för oss redan idag. Här finns utrymme för rättsliga diskussioner, filosofiska diskussioner om vad människan egentligen håller på med och även en hel del rum för teknikprofeterna som är övertygade om att datorundergången är nära, men med ett viktigt villkor: medvetandet är fortfarande och kommer också till dess att motsatsen bevisas fortsätta vara exklusivt för människor. All AI är alltså funktioner skapade av och för människor med människors tankar, känslor och ambitioner som utgångspunkt. Här finns inga onda eller goda maskiner, bara maskiner skapade med onda, goda eller ogenomtänkta ambitioner med ursprung i människor.

Jag älskar som sagt diskussioner om bägge typerna, men med den här uppdelningen slipper åtminstone jag diskutera båda på samma gång. Istället kan jag fokusera på drömmande filosofiska diskussioner om vad liv och varande egentligen är genom att prata om generell AI, medan jag kan få ta tag i verkliga och samtida frågetecken genom att prata om specifik AI.

Om skribenten