Friheten i Iran – Simon Hedlin Larsson vann essätävling

Med sin essä ”Ekonomisk utveckling en förutsättning för demokrati – hög tid för USA och EU att häva ekonomiska sanktioner mot Iran” vann Simon Hedlin Larsson den essätävling om friheten i Iran som tankesmedjorna FORES, Captus och Ohlininstitutet gemensamt utlyste i höstas.

”För en nyanserad, realistisk och väl underbyggd analytisk text som går utanför konventionerna och utifrån demokratiers relation med den iranska regimen och det iranska folket skissar på en lösning för ett fritt och öppet Iran”

Så löd juryns motivering till varför Simon Hedlin Larssons essä ”Ekonomisk utveckling en förutsättning för demokrati – hög tid för USA och EU att häva ekonomiska sanktioner mot Iran” vann den essätävling som tankesmedjorna FORES, Ohlininstitutet och Captus utlyste i höstas.

I essän argumenterar Simon för att den nuvarande amerikanska och europeiska containmentpolitiken med ekonomiska sanktioner varit verkningslös när det gäller att skapa demokrati i Iran och han ansåg att sanktionerna bör hävas.

- Hävda sanktioner är ingen mirakelkur, men ekonomisk utveckling är en förutsättning, ingen garanti, för skapandet av en stabil demokrati, sade Simon när han presenterade sin essä i samband med att han mottog förstapriset på 25000 kr.

Simon såg även problem med övriga handlingsalternativ som diskuteras när det gäller Iran:

- Det finns mycket som tyder på att en militär attack mot Teheran är farligare för den internationella säkerheten än för mullorna. Dessutom är den iranska regimen ökänd för sin opålitlighet i förhandlingar. Det är uppenbart att det är en svår nöt att lösa hur man ska kunna bidra till en demokratisk utveckling i landet.

Utöver förstapriset delades fyra andrapriser á 2000 kr ut.

- Vi ser det som en investering för framtiden att stödja dessa unga tänkare som visat analytisk mognad och intresse för en av de många svåra och viktiga frågor världen står inför, framhöll FORES chef Martin Ådahl när han överlämnade blomster och checkar till vinnarna.

Läs vinnarbidragen här (pdf, 250kb)

I det efterföljande panelsamtalet med Mohammad Fazlhashemi, professor i idéhistoria vid Umeå Universitet; Negar Josephi, journalist; samt Makan Afshinnejad, kommunfullmäktigeledamot (Fp) i Järfälla diskuterades såväl nyttan av sanktioner som vad som kunde förväntas i samband med årsdagen av den islamiska revolutionen som infaller den 11 februari.

- Årsdagen blir en avgörande dag och vi går alla i väntans tider, menade Fazlhashemi som fick medhåll av övriga paneldeltagare

- Det finns en risk att det blir blodigt och brutalt, men jag hoppas verkligen inte det, sade Negar Josephi.

- Hela Teheran florerar av rykten, sade Makan Afshinnejad som påpekade att den iranska regimen noga planerat inom vilka zoner journalister skulle tillåtas för att få bilden av att det folkliga stödet fanns på regimens sida.

Mohammed Fazlhashemi, som var på plats i Teheran under sommarens demonstrationer, menade att om det stämde som den yngre generationen sa – att de jämfört med en äldre generation hade större respekt för oliktänkande – fanns det en grogrund för demokrati i den heterogena oppositionsgrupp som hade som gemensamma nämnare att de var starkt kritiska mot den politik som fördes av president Ahmedinejad

- Kritiken mot honom grundas på hans ekonomiska politik, på hans utrikespolitik, på förtrycket av oliktänkande med mera sade Fazlhashemi

- Folket tycker att Ahmedinejad lämnade folket i sticket när han övergav inrikespolitiken för att spela utrikespolitiskt teater, fyllde Negar Josephi i.

Panelen syntes enig om att de ekonomiska sanktionerna som berördes i flera av essäerna främst drabbade civilbefolkningen, men varnade samtidigt för att tro att frihandel per se skulle innebära frihet och demokrati i Iran.

- Liberal ekonomisk teori i all ära, men Iran är mer komplext än så. Revolutionsgardets roll som en stat i staten är problematisk, likaså svårigheterna för privata aktörer att bryta in på den marknad som styrs av staten, sade Makan Afshinnejad.

- Det är osäkert om frihandeln verkligen kommer folket till del, fortsatte Fazlhashemi.

Även medelklassens roll som drivande för en demokratisk utveckling var genomgående teman i essäerna, men här fick skribenterna visst mothugg från panelisterna

- Det finns en övertro bland media i väst på medelklassens förmåga att ändra situationen och att det främst är de som vill få bort Ahmedinejad. Det beror troligen på att det är mycket enklare för media att tala med medelklassen än att åka till södra Teheran och prata med arbetarklassen, som också är emot Ahmedinejad, menade Negar Josephi.

Panelen var också enig om att omvärlden främst kunde bidra i kampen för demokrati genom moraliskt stöd och demokratistöd. Detta kunde enligt panelen ske genom att bjuda iranska journalister och dissidenter till Sverige, något som skapade uppmärksamhet i Iran eller genom att stödja de personer som genom medier, främst internet, försökte sprida till omvärlden vad som sker i landet.

- Vi får alla nyheter från nätet. Regimen försöker stänga ner det, men det går inte att kontrollera. Samtidigt som jag nås av nyheten att internet stängts ner konverserar jag med min kusin via Skype, sa Negar Josephi.

- Iranier känner med visst fog, baserat på erfarenhet, skepsis inför extern inblandning i landet, men jag tror att Sverige kan spela en viktigt stödjande roll. Vi är inte USA eller Storbritannien, menade Makan Afshinnejad.