En majoritet av FORES miljöarbete är inriktat mot miljöekonomisk policy och ekonomiska styrmedel. Med ekonomiska styrmedel menas att genom politiska beslut om skatter, avgifter, skattelättnader med mera försöker styra aktörers agerande åt ett visst håll. Inom miljöområdet används ekonomiska styrmedel för uppmuntra aktörer att agera mer miljövänligt, exempelvis genom att minska sina koldioxidutsläpp. Sverige har sedan 1991 exempelvis en särskild skatt för koldioxid. Andra exempel på ekonomiska styrmedel är att personbilar som uppfyller särskilda miljökrav befrias från fordonsskatt de fem första åren, eller att det finns en svavelskatt på elkraftsförbrukning. Även handel med utsläppsrätter är ett exempel på ett ekonomiskt styrmedel.
Det handlar helt enkelt om att göra det dyrare att förstöra miljön, och det ska löna sig att agera miljövänligt.
Syftet med FORES arbete om ekonomiska styrmedel är att komma med förslag på miljöekonomisk policy - hur kan man använda vilka styrmedel för att komma åt ett särskilt problem.
Grön Skatteväxling
Grön skatteväxling innebär att höja skatten på miljöförstörande agerande, och i gengäld sänka skatten på sådant som gynnar samhället, som exempelvis arbete eller miljöåtgärder. På så sätt skapas en dubbel vinst (på engelska ”double dividend”), där miljön blir bättre samtidigt som staten kan sänka andra skatter, utan att förlora intäkter.
Grön skatteväxling kan från och med 2013 även användas som princip för de intäkter som följer på auktionen av utsläppsrätter inom EU ETS. Enligt FORES beräkningar visar att det kommer röra sig om 2-3 miljarder kronor årligen. Dessa kan med fördel användas till skattesänkningar som främjar utveckling av grön teknologi, men också sådana som gynnar exempelvis arbetsmarknaden.
Tillväxt och miljö
Det har länge pågått en debatt om ekonomisk BNP-tillväxt går att förena med miljömässigt hållbar tillväxt. Eftersom tillväxt och BNP är det samlade värdet av varor och tjänster i samhället finns det inget som i sig säger att ökad BNP, tillväxt, är samma sak som ökad miljöpåverkan. Dels kan bättre produktionsmetoder innebära mindre miljöpåverkan och utnyttjande av knappa resurser (t ex genom att styrmedel gör det lönsamt att ändra metod), dels behöver värdet inte växa genom ökad kvantitet (fler mobiler, bilar, tvättmaskiner), utan värdet kan lika gärna växa genom ökad kvalitet. Tjänster innebär ofta en både låg miljöpåverkan och liten användning av naturresurser
Sverige har sedan 1990 minskat sina utsläpp med 17%, samtidigt som den svenska ekonomin växt med ungefär 50%. Det innebär att Sverige delvis lyckats bryta sambandet mellan ökad BNP och ökade utsläpp. Fortfarande finns dock ett sådant samband i många andra ekonomier, där det inte funnits någon kostnad för att förstöra knappa gemensamma resurser som klimatet.
Det finns emellertid inga exempel historiskt på att negativ eller noll tillväxt varit positivt för miljön eller klimatet. Under de många decennier som föregick fallet för planekonomierna i Öst- och Centraleuropa var tillväxten i regionen mycket låg eller negativ, samtidigt som miljöpåverkan och klimatutsläppen ökade dramatiskt.
Minskad tillväxt bromsar i regel teknikutveckling och investeringar, och därmed resurserna för teknikforskning och klimatåtgärder. Tillväxt blir vad man gör den till, om styrmedlen ignorerar miljökostnader och gör det gratis att förorena konsumeras i regel miljöresurserna snabbt. Men om det gemensamma miljökapitalet värdesätts så levererar tillväxten istället lösningar för att tillvarata och skydda miljöresurserna.
Gå före på miljöområdet
Sverige står för ungefär 0,15% av de globala utsläppen av växthusgaser. Även om Sverige minskar sina utsläpp till 0 kommer det endast ha en mycket liten inverkan på klimatförändringen. Därför är det nödvändigt att Sverige lyckas påverka andra länder att också minska sina utsläpp. Detta kan ske på olika sätt, exempelvis genom att föregå som gott exempel på att det går att minska utsläppen utan att ekonomin krymper, genom att exportera smarta lösningar på, eller teknologi för, hur man minskar utsläppen. Det kan också ske genom att i de internationella förhandlingarna våga åta sig stora minskningar, för att andra länder inte ska riskera att ensamt åta sig utsläppsminskningar. Men det handlar också om att lyfta fram de företag som tjänar pengar och växer tack vare att de är miljövänliga. Ofta är dessutom de företag som klara en klimatomställning bäst små och nystartade. Dessa företag måste premieras framför äldre och större företag med höga utsläpp.
Att gå före på klimatområdet behöver inte enbart handla om att få med sig andra, det kan också handla om att det faktiskt lönar sig. Enligt den så kallade Porterhypotesen bör länder gå före inte enbart för att få med sig andra länder, utan för att man själv tjänar på det. Hypotesen säger att klimatregleringar leder till effektivitetsförbättringar som på sikt leder till ekonomisk vinst snarare än kostnader.
Ett vanligt förekommande argument mot att föregå med höga krav på utsläppsminskningar är att de inte gör någon nytta för de globala utsläppen, eftersom att produktionen som genererar utsläpp antas flytta till länder där klimatkraven är lägre, så kallat koldioxidläckage (carbon leakage). Rädslan för koldioxidläckage är bland annat en anledning till att vissa sektorer inom europeiska handelssystemet EU ETS även efter 2013 får gratis tilldelade utsläppsrätter. Det är svårt att mäta i vilken omfattning koldioxidläckage faktiskt existerar, men det finns få studier som kan visa på att produktionen i någon större omfattning flyttar utomlands och en genomgång visar att de flesta uppskattningar om koldioxidläckage visat sig överdrivna. Klimatregleringar är ingen avgörande del av företags beslut om var produktionen ska läggas.
Transport
En dryg tredjedel av de svenska utsläppen kommer från inrikes transporter och till skillnad från övriga sektorer minskar inte utsläppen inom transportsektorn. Sveriges totala utsläpp har sedan 1990 minskat med 17%, men utsläppen i transportsektorn har ökat med 7%. Personbilars utsläpp är i det närmaste konstant sedan 1990, medan utsläppen från lastbilar och bussar ökat med 26%. Därför är det av stor vikt att hitta alternativa drivmedel. FORES har kartlagt Etanolen, som är det idag ledande drivmedlet för att minska koldioxidutsläppen. Det är en lösning, men inte den enda. Det handlar om att steg för steg hitta alternativ som kan ersätta fossilbränslen.
Personbilstrafiken står ensamt för ca 11% av Sveriges utsläpp. Därför är just utsläppen från personbilar viktiga att minska. Det finns dock stora grupper på landsbygden som riskerar att drabbas hårt av ett kraftigt höjt pris på bensin, som fortfarande är det dominerande bränslet. Därför har FORES studerat hur man kan minska utsläppen från personbilar, utan att riskera isolera människor på landsbygden. Ett förslag är att ge ett etanolkonverteringsbidrag (eller konvertering till andra framtida bränslen) till människor som bor på landsbygden, som därmed innebär att deras bränslekostnader minskar, samtidigt som de bidrar till minska utsläpp, och gör dem mer oberoende av bensinprishöjningar.
