Om Sverige ska fortsätta att bli ett bättre land måste fler röster höras, inte färre, skriver Fores vd Matilda Molander.

När beskedet om Anna-Karin Hatts avgång kom, satt jag i ett möte och diskuterade EU:s klimattullar och hur utsläppshandeln borde utvecklas för att främja både klimatet och industrins konkurrenskraft.

Det är ju det vi ska ägna oss åt: Konkreta reformer för att göra Sverige grönare, friare och rikare.

Det var det Anna-Karin Hatt borde ha fått ägna sig åt.

Hatts besked om att hon lämnar politiken för att hon inte längre känner sig trygg i sitt eget hem är sorgligt och djupt oroande på många plan. Oroande för den svenska demokratin som behöver ett debattklimat där många röster får höras. Sorgligt för den organiserade liberalismen i Sverige som förlorar en viktig ledare och röst.

Beslutet att lämna politiken på grund av hatet och hoten Hatt fått utstå är en väckarklocka, och många har reagerat starkt. Men det är en väckarklocka som redan snoozats alltför många gånger. Hennes vittnesmål är detsamma som Annie Lööf och många andra politiker på både lokal och nationell nivå redan gett. Gång, på gång, på gång.

Det kan inte fortsätta så här.

Demokrati handlar om att genom samtal och omröstningar finna en gemensam väg framåt för vårt samhälle. Vägen riskerar att bli mycket mörk och snårig, om den väljs genom en tävlan i vem som kan skrika högst och tysta flest meningsmotståndare.

Om Sverige ska fortsätta att bli ett bättre land måste fler röster höras, inte färre. Fler måste våga ta sig an ett förtroendeuppdrag, inte färre.

Den senaste tiden har Anna-Karin Hatt och Centerpartiet presenterat flera nya politiska förslag som varit både kloka och konkreta. Lägre skatt för dem med lägst inkomster, lokalsamhället ska få en större del av intäkterna från vindkraften, effekthöjning av befintlig vattenkraft – för att nämna några. Jag och många med mig har glatts åt en utveckling där sakpolitiken och lösningarna på samhällsproblemen får ta mer plats.

Nu ska Centerpartiets valberedning återigen hitta en ny partiledare. Den personen behöver fortsätta arbetet med att utveckla gröna och liberala lösningar på samhällsproblemen. Alla vi andra i samhällsdebatten måste se till att hen vågar.

Matilda Molander är vd för Fores

Regeringens reform som möjliggör att överlåta föräldrapenning är inte bara ett slag mot jämställdheten och privatpersoners ekonomi, det är också samhällsekonomiskt vansinne, skriver Fores styrelseledamot Matilda Molander.

Mormordagar. Formellt heter det ”En möjlighet att överlåta föräldrapenning”, och vissa medier försökte tappert att kalla det för farfardagar. Men redan vid lanseringen av den nya reformen stod det klart vem den riktar sig till.

Och vem kan vara emot fler dagar med mormor? Det är svårt att tänka sig ett mer tilltalande namn på en reform. Tyvärr är det jämställdhetspolitiskt troligen den sämsta reformen i modern tid.

Genom öronmärkta pappadagar, föräldradagar som båda vårdnadshavare kan ta ut samtidigt och ett allt mer könsneutralt regelverk för föräldrapenning har förutsättningarna för ett jämställt föräldraskap steg för steg förbättrats sedan 1970-talet. Verkligheten är dock som alla vet fortfarande att kvinnor tar ett större ansvar för familj och barn. Män och kvinnors löneutveckling följs åt fram tills första barnet föds, därefter stagnerar kvinnors karriärer medan mäns skjuter fart. Kvinnor tar ut fler föräldradagar, vabbar mer och gör en större del av det obetalda hushållsarbetet. De ekonomiska konsekvenserna syns hela vägen till pensionen.

Och nu har regeringen alltså bestämt sig för att lägga sten på börda. I stället för att stimulera pappor att ta ett ökat ansvar för familj och barn genom att öka de öronmärkta dagarna till respektive förälder, som man med framgång gjort i flera omgångar tidigare, har regeringen valt att underlätta mammors livspussel genom att betala deras mammor att vara hemma med barnen.

Det räcker alltså inte att kvinnor står tillbaka löne-, karriär- och pensionsmässigt när de tar hand om sina egna barn. De sista åren innan pensionen, när barnen är utflugna och kvinnor tidigare kunnat hämta igen åtminstone lite av sin förlorade inkomst, ska de nu i stället vara hemma med sina barnbarn. Det kan visserligen vara givande på många sätt, men inte för den som vill ha mer pengar i det orangea kuvertet.

Tyvärr räcker det inte med att vara privatekonomiskt förödande, det är också samhällsekonomiskt vansinne. Kvinnor i 50-60-årsåldern, med flera decenniers arbetslivserfarenhet ska göra nytta på akutmottagningar, i kontrollrum och på styrelsesammanträden, inte vara hemma med småbarn. Särskilt inte på skattebetalarnas bekostnad. Ur ett samhällsperspektiv är det helt enkelt svårt att tänka sig en grupp som är mindre lämpad att vara ”föräldraledig” än mormödrar. Arbetslinjen, vart tog du vägen?

 

Matilda Molander sitter i Fores styrelse och är chefredaktör för tidskriften Liberal Debatt.

Texten har tidigare publicerats i tidskriften Liberal Debatt.

I dag 20 september 2023 presenterade Elisabeth Svantesson sin andra stora höstbudget i rollen som Sveriges finansminister. Det är betryggande att regeringen tar inflationen på allvar, men det finns också flera delar av budgeten som skapar anledning till oro, skriver Fores vd Ulrica Schenström.

Ett stort orosmoln är klimatet. Regeringens egen bedömning i budgetpropositionen slår fast att klimatmålen till 2030 och 2045 ser ut att missas. Det är en väldigt dålig nyhet, men ingen överraskning. En viktig orsak till de missade klimatmålen är att skatten sänks ytterligare på bensin och diesel, något som har varit en tydlig prioritering från regeringen och framför allt deras samarbetsparti Sverigedemokraterna.

Budgeten presenteras i ett spänt geopolitiskt läge där den demokratiska världen och dess värderingar befinner sig i krig, både säkerhetspolitiskt och demokratiskt. Tidigare i år presenterade V-Dem-Institutet en rapport som visar att de senaste 35 årens demokratiutveckling nu har utraderats helt. Enligt rapporten är civilsamhälle och media de institutioner som oftast attackeras när länder rör sig i en auktoritär riktning.

Dagens budgetbesked från regeringen innebär kraftiga nedskärningar i Studieförbundens anslag och en stram budget för kultur och bildning. Civilsamhället har en viktig del i att skapa ett demokratiskt samhälle med tillit, kulturell mångfald, demokratiska värderingar och folkbildning. Det visar inte minst studieförbundens överlägsna förmåga att snabbt anpassa verksamheten till att ge ukrainska flyktingar svenskundervisning när regeringen länge stod helt handfallna. Med krig runt hörnet borde civilsamhällets förutsättningar att bidra stärkas – inte strypas.

Ulrica Schenström, vd Fores

Foto: Ninni Andersson/Regeringskansliet