Regeringen måste lyssna på näringslivet och stoppa höjningen av lönegolvet helt, skriver Fores vd Matilda Molander.

Lönekravet för arbetskraftsinvandrare ska höjas till 33 380 kronor, eller 90 procent av medianlönen, och det ska bli ännu svårare för invandrare att få ta hit sin familj. På måndagen presenterade regeringen sitt förslag till nya skärpningar av invandringspolitiken.

Förslaget måste stoppas. Sverige behöver inte mindre arbetskraftsinvandring, utan mer.

Vårt land befinner sig i en segdragen lågkonjunktur och tillväxten hör till EU:s lägsta. Nästan en halv miljon svenskar är arbetslösa, samtidigt som svenska företag skriker efter kompetens. Rekryteringsproblemen är särskilt stora för industrin i norra Sverige, men problemen finns över hela landet.

Enligt regeringens argumentation behöver arbetskraftsinvandringen minska, för att företag i stället ska anställa arbetslösa svenskar. Det kan låta logiskt, men tyvärr fungerar det inte så.

Yrkesskickliga arbetare och högutbildade experter kan inte ersättas av vilken arbetslös som helst. Självklart finns möjlighet att utbilda den inhemska arbetskraften för att bättre passa företagens behov av arbetskraft. Men utbildning tar tid och företagen behöver kompetens här och nu för att kunna expandera och konkurrera på en global marknad.

Med lönegolvet har regeringen velat minska särskilt den lågkvalificerade arbetskraftsinvandringen, eftersom den bör vara lättast att ersätta med svenska arbetslösa. Det nya förslaget på lönegolv ligger dock så högt att även många nyutexaminerade akademiker tjänar för lite för att komma till Sverige och arbeta.

För två år sedan höjdes lönegolvet för arbetskraftsinvandrare från 13 000 till 29 680 kronor i månaden, 80 procent av medianlönen, och när utredningen om ytterligare skärpningar presenterades förra året var förslaget att höja golvet till 100 procent av medianlönen. Föga förvånande ledde det till stora protester från näringslivet.

“Höjningen av lönegolvet innebär att nästan hälften av dagens arbetstillstånd kommer att dras in när de löper ut. I praktiken blir det stopp för arbetskraftsinvandring till de flesta yrken utom de mest kvalificerade. Yngre ingenjörer och tekniker riskerar att bli stoppade”, sa Patrick Joyce, chefekonom på Almega i ett uttalande när utredningen presenterades förra året.

Vid måndagens pressträff sa integrationsminister Simona Mohamsson att hon är ”stolt över att regeringen lyssnar på svenska företag som behöver fler ingenjörer och rätt spetskompetens för att kunna mäta sig i den globala konkurrensen”, och syftade på att regeringen mildrat sitt förslag från 100 till 90 procent av medianlönen och föreslår en rad undantag. Men näringslivet ville inte ha krav på 80 procent heller, och undantagslistan är inget att jubla över.

Arbetsförmedlingen och Migrationsverket har på regeringens uppdrag tagit fram en lista på undantag för yrken med lägre lön där personalbristen är stor. Men listan innehåller 152 yrken

och ska uppdateras årligen. Ett system som kräver 152 undantag och som dessutom måste uppdateras årligen kan inte vara enkelt och lättförståeligt för företag – vilket till och med regeringens egen arbetsmarknadsminister Johan Britz (L) påpekat och kritiserat.

Förslaget drabbar dessutom Sverige utanför Stockholm oproportionerligt hårt eftersom lönenivån är lägre ute i landet än i huvudstaden. Detta innebär att till exempel den viktiga basindustrin utanför storstadsområdena kommer att få ännu svårare att rekrytera kompetens till konkurrenskraftiga löner.

Notan för skattebetalarna blir inte heller billig. En beräkning från Svenskt Näringsliv tyder på att en höjning av lönegolvet från 80 till 100 procent av medianlönen skulle minska Sveriges BNP med 30 miljarder och skatteintäkterna med 10 miljarder. En höjning till 90 procent är såklart bättre, men inte heller det kommer att bli billigt. Det här har Sveriges hackande ekonomi inte råd med.Tidöregeringens förslag vittnar också om en övertro på Sveriges attraktivitet. Varför ska högkvalificerad arbetskraft välja att flytta till ett kallt land i Europas utmark där ekonomin går dåligt, invandrare ses med misstänksamhet och det ständigt blir svårare att få stanna?

Regeringen måste lyssna på näringslivet på riktigt och stoppa höjningen av lönegolvet helt. Sverige behöver bli ett land dit fler kommer för att arbeta.

Matilda Molander är vd för Fores

Texten har även publicerats i bland annat Västerbottenskuriren.

Sveriges framtida välfärd utmanas av sjunkande födelsetal samtidigt som skattepengar läggs på att försöka öka återvandringen. Det går inte ihop, skriver Fores vd Ulrica Schenström. Utvecklingen är närmast förutsägbart oförutsägbar. Sedan 2014 har samtliga prognoser utfärdade av SKR grovt överskattat antalet nyfödda i Sverige. Då beräknades antalet vara 135 000 för 2023. I själva verket landade vi strax norr om 100 000. Allt tyder på att läget även framöver kommer att vara ännu sämre än vi nu tror och att befolkningspyramiden alltmer liknar en inverterad sådan. Fram till 2031 väntas 80-plussare att öka med 50 procent. SKR räknar med att en tredjedel av alla som ska slussas ut på arbetsmarknaden kommer att behöva välja jobb inom äldrevården bara för att bibehålla dagens ofta kritiserade nivå och vi ser ingen bättring i sikte. Och det här är då alltså utan hänsyn till varken de återkommande missbedömningarna av framtidens arbetskraft eller behovet i övriga delar av vården. Vi kan inte tvinga våra medborgare att skaffa fler barn men även de som själva väljer att inte skaffa de drygt två barn som krävs per person lär förvänta sig ett respektfullt åldrande.

Lyckligtvis finns det ett annat sätt att sätt bygga välfärd och försörja det framtida arbetskraftsbehovet inom omsorgen, utöver att förlita sig på ett plötsligt återfunnet intresse hos den yngre generationens av att skaffa barn – invandring. ”Utan invandring stannar Sverige” är en klassisk devis och av allt att döma ser den ut få rätt. I vår tids största kris i befolkningsfrågan väljer Tidö-regeringen att lägga skattepengar på ett återvandringsbidrag som deras utredare själv ser som både ineffektivt och skadligt för integrationen. Maria Malmer Stenergard berättade nyligen i DN att det spelar roll vilka som kommer till Sverige och lågutbildade är just en sådan grupp som vi gärna undviker. Visserligen är utbildning i allmänhet eftersträvansvärt men när omsorgen står på spel är några fler ingenjörer till Spotify inte det enda som vår migrationspolitik kan kretsa kring. De enkla jobben som Moderaterna förut pratade om, om nu undersköterska är ett enkelt jobb, måste tillbaka på agendan. Krisen är runt hörnet men populismen fäller krokben vid vartenda krön. Ulrica Schenström i Tisdagsklubbens nyhetsbrev nummer 11, 1 oktober 2024 För att läsa Tisdagsklubbens alla nyhetsbrev, prenumerera här. Foto: Regeringskansliet

FORES, in partnership with the Embassy of Germany and the Embassy of France, is pleased to host a webinar on the integration of migrant women into the labour market. What can Sweden, France and Germany learn from each other?

Date: Tuesday the 17th of November 2020
Time: 10.00-12.00 CET
Location: Fores Youtube

In Sweden, the government’s goal is for women and men to have the same conditions and opportunities for economic independence. At the same time, reports have shown that migrant women frequently receive less integration support in terms of hours of language training and labour market measures. It takes time for a woman to get established into the labour market compared with migrant men.

This is not only the case of Sweden, an OECD report shows that it takes longer for migrant women to gain a foothold in the labour market compared to men in all of Europe. Despite many differences in population size and amount of migrants, Sweden, Germany and France face the same challenges when it comes to integrating migrant women into the labour market.

The three countries have different policy approaches towards migrant women and several different integration efforts in place. We have invited experts from Sweden, Germany and France to discuss the countries’ different measures to promote the integration of migrant women. What can the countries learn from each other? What are the specific challenges? And what are the lessons learned?

The webinar will provide an opportunity to compare and contrast approaches to integration and labour market policy in a time where thousands of migrant women are entering the european labour markets for the first time. 

On stage

Moderator

Therese Lindström, Head of the Migration and Integration Program, FORES – Forum for Reforms, Entrepreneurship & Sustainability.

Dr. Carola Burkert

has been working as a Senior Researcher at the Institute for Employment Research (IAB) in Germany since 2005 and has headed the working group “Migration und Integration”; to the end of 2010.

Susanne Ackum

Ph.D. in Economics, Former State Secretary at the Ministry of Finance and Audit General and Director-General (Institute for Labour Market and Education Policy Evaluation (IFAU)).

Catherine Wihtol de Wenden

is Director of research emerita at CNRS, specialised in international migration as a political scientist. She teaches at Sciences Po, Paris.

Sofia Altafi

is co-founder and chairman of the Ester Foundation; an organization that since 2012 has worked to support immigrant women entrepreneurs. In 2015, she received her PhD from the Stockholm School of Economics with a dissertation on credit ratings in the Indian microfinance sector.

Josefine Palmqvist Schultz

is the project manager for the project “Equal entry” run by the Swedish Public Employment Service (PES). Equal entry is a research and labour market integration project applying an intervention designed for newly arrived immigrants, women in particular.

Petra Ornstein

is the researcher for the project “Equal entry” run by the Swedish Public Employment Service (PES).

 

Watch

Contact

For questions about the webinar, please contact Therese Lindström.

Fores anordnar i januari varje år en konferens om ”Framtidens integration” med olika aktuella teman. Syftet med dessa konferenser är att lyfta och belysa frågor av vikt inom området, att bidra med underlag för beslut baserat på vetenskapliga grunder och kunskap, ge en plattform för diskussion för och med mottagare av integrationsåtgärder och skapa en mötesplats för olika aktörer inom området. 

Framtidens integration 2021

Varmt välkommen till konferensen Framtidens integration! För sjunde året i rad ägnar vi en dag åt Sveriges framtida integrationsarbete, i år på temat “Unga vuxna på väg ut i arbetslivet”. Mer information om konferensen och hur du deltar hittar du här!

Tidigare års konferenser

2020: Framtidens integration – det delade ansvaret
2019: Framtidens integration 2019
2018: Vägar till integration

Integration – det delade ansvaret

”Framtidens integration” är en del av Fores arbete på integrationsområdet. På Fores vill vi skapa en samlingsplats för organisationer, företag, myndigheter och kommuner som vill verka för en förbättrad integration och som tror på migrationens möjligheter. Genom att bidra med saklig och vetenskaplig grund för diskussion om hur integration kan förbättras, dela goda exempel och skapa en mötesplats vill vi verka för det delade ansvaret. Läs mer här!

Kontakt

Har du frågor om kommande konferens, vill du bidra till vårt arbete eller vill du samarbeta med oss vid nästa års konferens? Kontakta programchef Therese Lindström för att tala vidare.