Alla högerextrema som kommit in i ett parlament har påverkat makten och debatten. Vad man kan se, i till exempel Italien, är att skulden för främlingsfientligheten och rasismen läggs på invandrarna själva eller på romerna själva. Liksom exemplen i Ungern och Italien visar behöver de högerextrema partierna enbart vara de som drar igång rasismen, sedan följer stora delar av folket med.

Tisdagen den 14:e september presenterade journalisten och författaren Lisa Bjurwald en rapport om Högerextremismen i Europa som hon skrivit på uppdrag av Fores. På plats för att kommentera och diskutera fanns EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) och frilansskribenten och författaren Per Wirtén.

Seminariet inleddes med att Lisa Bjurwald, som snart utkommer med en bok Europas skam: rasister på frammarsch, besvarade Fores VD Martin Ådahls frågor om innehållet i rapporten. Bjurwald satte in Sverigedemokraterna i Sveriges framgångar i ett europeiskt perspektiv och den generella trend av imageförvandling som skett bland Europas högerextremister. Det handlar bland annat om att främlingsfientliga partier runt om i Europa lyckats enas kring islamofobin. Det skapas nu nätverk runt om i Europa för att motverka vad dem kallar hotet om islamisering. Detta ska ses som samma sak som hotet om judifiering, det vill säga uppfattningen att det finns för många muslimer i Europa.

Partierna samarbetar också på andra sätt, genom att till exempel återanvända varandras reklamkampanjer. Ett exempel är en affisch av ett svart får bland vita får.

De högerextrema har också blivit mer familjevänliga. Flera kvinnogrupper har bildats, även till de militanta grupperna. Bjurwald berättade också om det nya fenomenet med att högerextrema familjer bildas där båda är aktiva. Detta innebär att männen inte längre behöver lämna rörelsen när de ska “settle down”, utan kan hitta en fru inom rörelsen. Barn och familjefestivaler förekommer runt om i Europa, vilka lockar nya sympatisörer.

Bjurwald framhöll att den nya imagen är otroligt uttänkt och att det är viktigt att uppmärksamma detta. Det handlar inte bara om att byta ut slips mot kängor utan det går mycket djupare än då. De har till och med hittat strategier för att indoktrinera barnen genom att till exempel starta mammagrupper.

– Varje gång de högerextrema får makt är det inte bra för några andra än de andra, sa Lisa Bjurwald, men tillade att vägen till makt ser olika ut för olika länder. Jobbik i Ungern använde till exempel gatuvåldet som en slags valkampanj, och de lade sig sedan av med detta när de kom in i maktens korridorer.

Martin Ådahl frågade om vad hon tror om Sverigedemokraterna om de kommer in i riksdagen. Blir de kortvariga?

Bjurwald svarade att det är oroväckande om svenska politiker tänker så eftersom det är att ta en väldigt stor risk. Till exempel franska Front National var uträknade, men när nu Marine le Pen, som är en helt annan typ av politiker med en mjukare framtoning, gjort att partiet återigen nåt framgångar visade sig detta vara felaktigt.

På frågan om de högerextremas ideologiska hemvist menade Bjurwald att det inte är jätteviktigt att diskutera huruvida högerextremismen verkligen är ideologiskt “höger”. Samma debatt uppstod efter 11/9 om man verkligen kan säga islamofobi och nazister gillar att diskutera vad en semit verkligen är. Det ödslas för mycket intellektuell kraft på dessa semantiska frågor.

Samtalet kom sedan att handla om romernas situation i Europa.

Bjurwald menade att problemet med antiziganismen är att romerna har så låg ställning i samhället och saknar personer på viktiga samhällspositioner. Det är därför lätt att begå övergrepp på dem.

–  Vi pratar mycket om de deporteringar som händer nu, men förra året deporterade Franrike 10 000 romer, framhöll Bjurwald.

Romerna har svårt att bilda opinion och få med sig människorättsadvokater.

–  Medan islamofoberna är rädda för muslimskt maktövertagande är det ingen som ser på romerna som ett politiskt hot. De ses snarare som hundar som man behöver göra sig av med, sa Lisa Bjurwald.

EU-minister Birgitta Ohlsson fick sedan ordet för att kommentera rapporten och det som diskuterats.

–  Antiziganismen är den mest socialt accepterade formen av rasism som finns i Europa idag, inledde Ohlsson.

Hon menade att det har att göra med marginalisering. Romer har till exempel mycket lägre levnadslängd och mycket hög grad av fattigdom. Ohlsson sa att vi får inte heller glömma att en halv miljon romer mördades under Förintelsen; 20 000 gasades ihjäl i Auschwitz.

Problemet med EU, menade Ohlsson, är att för att gå med krävs det att man gör väldigt stora förändringar för att upprätthålla de mänskliga rättigheterna. Men när man väl är med ställs inte samma krav.

Man måste lyfta frågan om sanktioner. Man måste också lyfta fram “name and shame”; till exempel skulle man kunna låta EU:s organ för rättigheter, FRA, granska länderna och sedan låta Europaparlamentet följa upp med utfrågningar. Det har varit en oerhörd tystnad inte minst runt romernas situation. Även andra grupper som HBT-personer är utsatta och när man tar upp detta i EU möts det med tystnad och folk nästan skruvar på sig berättade Birgitta Ohlsson.

–  Vi ser en form av kostymrasism som dels gör att de extrema partierna framstår som mer rumsrena och som gör att de etbalerade partierna tar efter, fortsatte Ohlsson.

Hon framhöll att även antisemitismen ökar. Det har varit tabu länge, men har börjat luckras upp och de etablerade partierna tar inte tillräckligt avstånd.

Per Wirtén fortsatte med att ge sina kommentarer.

Han inledde med att säga att det är bra att man uppmärksammar högerextremismen, då det har skett en normalisering när partierna kommer in i parlament och kommuner.

–  Det är också viktigt att se att varje parti har en nationell kontext som är väldigt speciell. Men ändå börjar framgångarna hänga samman till ett stort mönster där partierna också får stort inflytande över politiken, inte minst genom att andra partier närmar sig dessa för att vinna röster vilket gör att hela debatten förgiftas. Det är nästan ännu allvarligare, sa Wirtén.

Han menade att det är ett totalt jättemisstag att se på SD som någon fluga. De är inga extremister eller knäppgökar utan anknyter till en europeisk idétradition av rasbiologi och rasfilosofi.

Wirtén höll inte med Bjurwald utan tyckte att det är mycket viktigt att placera de stora extrema partierna på en höger-vänster skala. De tillhör en höger/konservativ idétradition. Det är konstigt att man försöker göra det till ett socialdemokratiskt problem, när det inte finns några sådana samarbeten. Däremot förekommer det i Europa många samarbeten med konservativa och liberala partier och främlingsfientliga partier. Borgerliga partier måste börja betrakta dessa partier på samma sätt som socialdemokraterna under kalla kriget såg på kommunistpartier – villkorslös utfrysning.

Bjurwald höll med om att det finns problem med liberaler som går över gränsen. Det som började med legitim islamkritik har nu börjat gå över gränsen och hon nämnde som exempel Ayaan Hirshi Ali.

Birgitta Ohlsson menade att det som skett bland många liberala partier är att de blivit mer konservativa och högerinriktade, vilket är orsaken. I de länder där detta skett finns ofta två liberala partier: Holland har till exempel främlingsfientliga VVD, men även socialliberala D66. Olhsson erkännde att det finns problem bland borgerligheten, men vänstern har också problem med antisemitism och nämnde som exempel socialdemokraten Ilmar Reepalu som gjorde några uppmärksammade uttalanden tidigare i år.

Birgitta Ohlsson fick frågan om Jan Björklunds utspel om burkaförbud i skolan.
–  För mig viktigare vad folk har i huvudet och inte på huvudet, sa Ohlsson. Det är också allmänt känt att jag har lite synpunkter på att dessa frågor har drivits.

Martin Ådahl frågade panelen vilken som är den bästa strategin om man vill vända trenden och stoppa främlingsfientlighetens expansion.

Lisa Bjurwald svarade att man måste skapa en stark antirasistisk folkrörelse, vilket finns särskilt i Tyskland och Storbritannien. Där finns inte samma stigmatisering som i Sverige där alla antirasister utmålas som stenkastare, vilket gör att till exempel barnfamiljer inte vågar gå med i demonstrationer. I till exempel Tyskland däremot kan en otrolig mobilisering ske med alla samhällsgrupper och politiska färger.

–  Jag tror att svenskar saknar civilkurage för att det skulle kunna byggas upp en sådan rörelse, sa Bjurwald.

Ska man närma sig väljarnas oro? frågade Ådahl.

–  Ja, men det gör man inte genom att låta nazister marschera genom staden, svarade Bjurwald.

Man måste svara på frågor, men när främlingsfientliga grupper kommer måste man markera att det inte finns någon plats för dessa. När man närmat sig dessa partier har det lett till katastrof, vilket Danmark är ett exempel på.

Per Wirtén tillade att man inte får acceptera deras agenda utan måste ha en egen. Man måste ha läst på forskningen och veta att om invandring sköts rätt så påverkas inte arbetslöshet och lönenivå i invandringslandet. Man måste också lyssna till människor och tillgodose ett behov av trygghet och att känna att man hör till ett samhälle.

Han menar att den europeiska trenden är ett uttryck för ett allmänt missnöje mot den politiska eliten. Dessa måste vara mycket mer uppmärksamma på vad medborgarna tycker och tänker, de måste ha en mer faktisk kommunikation och inte enbart leva i sin egen elitvärld. Han tyckte dock att man ska diskutera frågor som uppstår i ett kosmopolitiskt samhälle med invandring och så inga problem i att diskutera sådant som burkan.

Birgitta Ohlsson sa att det är viktigt att hålla rent och ta avstånd. Man måste också skilja på begreppen, till exempel muslimer och islamister eller att svenska judar ska ta ansvar för staten Israel. Man ska inte peka ut grupper, utan tala i breda termer och ha en generell politik.

–  Det har blivit mycket mer hätsk inställning i dessa diskussioner och vi fixerar oss vid muslimer på ett helt ohälsosamt sätt, sa Lisa Bjurwald.

Bjurwald sa att hon inte riktigt tror på opinionsundersökningar som visar att främlingsfientlighet bland folk har minskat.

–  När jag rest runt i Europa har jag märkt hur oerhört omodernt det har blivit att vara antirasist.

Birgitta Ohlsson fortsatte:
–  Vi liberaler drömmer om en värld med helt fri invandring, visionen måste vara att öpnna gränser. En av de bästa reformer Alliansen har gjort är att öpnna upp för arbetskraftsinvandring.

Hon menade att hon är rätt allergisk mot argumentationen att främlingsfientliga partier växer därför att vi inte vågar prata om dessa frågor. Däremot måste man ha en handfast politik för integration. Hon tyckte också att det är tråkigt med taktikfixeringen om SD i valspurtens sista dagar.

–  Man kan vara optimistisk, det finns exempel på att ord, politiska berättelser och handling har ändrat det politiska läget, sa Per Wirtén.

Han gav exemplet Tony Blair som under sina första år vid makten kastade ut rasister ur poliskåren och landet hade helt plötsligt en positiv attityd till invandring. Det var en förändring och det visar att går.

Bjurwald kommenterade att tyvärr är problemet att det börjar gå tillbaka i Storbritannien och det finns poliser som är medlemmar i British National Party.

–  Det är bara en skala vad som är mest socialt acceptabelt att vara emot, det är romer och muslimer men snart kommer även om judarna och det visar ju sig också med deras kopplingar, sa Birgitta Ohlsson senare under en diskussion med publiken

Hon framhöll också att det proportionerligt sett utförs flest hatbrott mot judar i Sverige. Ingen annan grupp behöver skydda sig så mycket här.

Extremhögern i Europa

Läs studien

Ladda ner den (pdf, 1,1MB)

Pressmeddelande