Under en framåtblickande och lösningsorienterad workshop samlade Fores 15 stycken engagerade, kunniga entreprenörer, tjänstemän och aktörer från civilsamhället och näringslivet för att diskutera nyanlända kvinnors entreprenörskap. 

STOCKHOLM, 11 DECEMBER 2019

Deltagarna placerades i grupper efter bakgrund, bransch, erfarenheter och expertis. Under första delen fick deltagarna utifrån egna erfarenheter ta fram en samlad problembeskrivning över vilka hinder och svårigheter som idag står i vägen för nyanlända kvinnors entreprenörskap. Andra delen ägnades åt konkreta förslag hur vi tillsammans kan stärka förutsättningarna för att nyanlända kvinnor ska ha möjlighet att starta och driva företag. Nedan finns en sammanfattning över de slutsatser som kom fram under workshopen.

Här kan du läsa mer om projektet Nyanlända kvinnors entreprenörskap.

Vad står i vägen för nyanlända kvinnors entreprenörskap?

Deltagarna enades om att samhällets oförmåga att se individen är ett av de stora hinder som står i vägen för nyanlända kvinnors entreprenörskap. Det krävs fler individanpassade insatser. Nyanlända bedöms utifrån stereotypa föreställningar i stället för potential och vad de själva vill. Nyanlända kvinnor ses inte som potentiella företagare. Systemet måste bli bättre på att hitta och identifiera vilka som vill och kan bli entreprenörer för att sedan kunna slussa dem rätt. Skeva föreställningar som vem som är entreprenör påverkar även gruppens möjlighet till finansiering, då investerare och låneinstitut är särskilt fokuserade på vissa branscher och ”typer” av entreprenörer. De ersättningsmodeller, försörjningsproblem och finansieringslösningar som idag finns specifikt för målgruppen är tyvärr ofta kortsiktiga. Detta kan innebära att steget till att bli företagare är alltför riskabelt.

Ett problem som framfördes var att myndigheter, bland annat Arbetsförmedlingen, inte lyfter företagande som ett alternativ till försörjning. Hela systemet utgår istället från anställning. Nyanlända med en entreprenörsanda riskerar därför helt att falla mellan stolarna. Myndigheter behöver öka sin kännedom om processen att starta eget samt bli bättre på att i ett tidigare skeende informera nyanlända om hur man gör det. 

Alla kan inte och ska inte bli entreprenörer. För somliga är företagande enbart en försörjningsslösning i brist på anställning, för andra finns en tydlig affärsidé. Systemet kan bli bättre på att fånga upp de som har en affärsidé och vill bli entreprenörer för att sedan kunna ge dem den information och stöd de behöver. Affärsidéen avgör vilket nätverk man kan ta del av, var man kan hitta sin finansiering och vilket språk man behöver för att lyckas. Därtill måste förståelsen för hur den svenska marknaden fungerar och var behoven finns öka. 

Diskussionen kretsade även kring att systemet idag är för digitalt. Det finns ett behov av fysiska möten och kontakt. Någon som guidar dig igenom det digitala systemet. Som blivande entreprenör behöver du få tillgång till nätverk, kontakter, förebilder. Detta tappas lätt bort om allt sker över en skärm.

Deltagarna lyfte även frågan om vem som ska få tillgång till dessa entreprenörskapsfrämjande insatser. Myndigheternas fokus på att gruppera personer gör att många riskerar att falla mellan stolarna. Medföljande till arbetskraftsinvandrare framfördes som ett exempel på en grupp som idag ofta glöms bort.

Vad ska vi göra för att förbättra och förenkla förutsättningarna?

Flera av deltagarna framförde att det finns ett behov att reformera hela systemet. Vi måste tänka nytt och utifrån individen. Det tar alltför lång tid att komma in i samhället idag. I den långa väntan riskerar vi att nyanlända passiviseras.

En första åtgärd som presenterades under workshopen är att ge länsstyrelsen och kommun ett tydligt uppdrag i att göra en tidig inventering av de nyanländas kompetens, bakgrund och ambition. En del av de som kommer hit har kompetenser och färdigheter som inte går att översätta till det svenska systemet. Därför behöver frågor rörande personens utbildning och professionella bakgrund ställas, men också deras personliga erfarenheter. Denna inventering kan göras digitalt, men också genom personliga möten. Myndigheter får därmed en systematisk överblick över de nyanländas kompetens och färdigheter. Beroende på svar kan personerna sedan enklare hänvisas rätt. Modellen utgår därmed från individens egna färdigheter, kunskap och behov. 

Om personen har uttryckt en vilja att starta eget bör den slussas vidare till en samlad plattform eller aktör som kan ge information om att starta eget företag. På plattformen samlas information om vilka myndigheter man ska vända sig till, vilka regelverk som gäller och var det går att finna utbildningar och rådgivare. På plattformen ska det även gå att skicka in sin affärsidé för en bedömning, för att därefter kunna slussas vidare till rätt nätverk och stöd. En annan funktion som föreslogs var möjligheten att lista behovet av entreprenörer beroende på bransch. Detta kan stödja de blivande entreprenörerna att se till att deras affärsidéer är behovsorienterade. 

Ett annat medskick från deltagarna var att regering, myndigheter och regionala och lokala aktörer måste bli bättre på att utöka, sprida och ta tillvara på initiativ och lösningar som faktiskt fungerar. Systemets oförmåga att se individen bemöts på kort sikt genom att flera goda exempel lyfts fram. Ett sätt är genom aktiv opinionsbildning eller att skapa fler nätverk och plattformar där förebilder och blivande företagare kan mötas och inspireras. För att göra detta måste vi ha fler personer som vågar göra skillnad, vågar lyssna och öppna dörrar. På lång sikt måste samhället i stort arbete för att ändra attityden gentemot målgruppen.