Riksdagens utredningstjänst (RUT) har fått en allt större plats i den politiska debatten. Hur RUT används, hur partierna styr deras uppdrag och varför så många av deras utredningar aldrig når offentlighetens ljus var några av de frågor som diskuterades av Henrik Jordahl, programchef IFN, Lena Mellin, politisk kommentator Aftonbladet och Gunnar Fors, utredningschef RUT vid FORES seminarium om partiernas strategiska användning av Riksdagens utredningstjänst.

Martin Ådahl inledde seminariet med att problematisera hur Riksdagens utredningstjänst (RUT) används som en garantistämpel i politiken, hur utredningarna framställs i media och frågade sig om det är så att RUT alltmer kommit att användas som ett politiskt slagträ i debatten.

Gunnar Fors, utredningschef på RUT, och Olle Eddesten, sektionschef ekonomisk analys på RUT, gjorde därefter en kort presentation av Riksdagens utredningstjänst. Gunnar Fors berättade bland annat att de 45 anställda vid utredningstjänsten genomför ungefär 1900 utredningar årligen och att uppdragen främst kommer från oppositionspartierna, men att även ledamöter från regeringspartier använder sig av tjänsten. Fors klargjorde vidare att utredningstjänsten tar hand om alla frågor de får in och att det inte förekommer någon selektion, men att vissa frågor får företräde på grund av att uppdragsgivaren önskar om ett snabbt svar.

Uppfattningen om att användningen av RUT har ökat den senaste tiden tillbakavisades av Gunnars Fors, däremot ansåg Fors att partierna sedan en tid tillbaka i högre utsträckning hänvisar till att utredningen gjorts av RUT och att utredningstjänstens namn därför figurerar mer i media.

Partierna utnyttjar RUT:s trovärdighet

Henrik Jordahl, programchef på IFN, menade RUT:s utredningar använts av politiska partier för att vilseleda väljare, en kritik som tidigare framförts i FORES policy paper Den rödgröna politiken granskad. Som exempel nämndes en debattartikel av de rödgröna partiledarna som publicerats på DN-debatt den 8 juli 2010. I artikeln presenterades ett diagram över konsekvenserna av den rödgröna budgetmotionen, baserat på RUT:s beräkningar. Jordahl menar att diagrammet som visar att nio av tio skulle tjäna på de rödgrönas förslag är vilseledande. Diagrammet visar exempelvis inte att de rödgrönas förslag för 2010-2011 är underfinansierat med 9,4 miljarder eller att skattehöjningarna planerats först till 2012. Givet årtalen för beräkningen blir diagrammet också missvisande som jämförelse mellan de två regeringsalternativen. Detta är något som framkommer i RUT:s promemoria, men som enligt Jordahl undanhållits de väljare som inte läst utredningen. Jordahl påtalade också att utredningen var alldeles för svår att få tag i, i och med att den inte fanns tillgänglig över internet. Han uppmanade därför RUT att göra det enklare att via nätet hitta RUT:s promemorior. Gunnar Fors försäkrade att RUT var medvetna om problemet och därför hade påbörjat ett arbete för att åtgärda detta.

Jordahl framhöll att det var naturligt att oppositionen i högre utsträckning använde sig av RUT, men att även regeringspartier på ett tveksamt sätt använts RUT:s utredningar för politiska syften. Jordahl var också noga med att påpeka att kritiken han framförde inte var riktad mot kvalitén på RUT:s utredningar, utan mot hur partierna presenterar materialet som media sedan okritiskt använder.

En kritik som riktades mer direkt mot RUT var att de inte beräknade effekterna av ändrade beteendemönster, exempelvis gällande bensinskatter. Olle Eddesten förklarade att det fanns tankar på att i framtiden använda sig av sådana beräkningar, men att de generellt var försiktiga med den typen av uppskattningar. Henrik Jordahl föreslog att RUT i sina utredningar åtminstone kunde notera att fanns sådan dynamiska effekter, som man inte hade räknat på.

Kritik mot sekretessen

En annan kritik som fördes fram är hemligstämplingen av utredningarna. Först efter att de presenterats av uppdragsgivaren blir utredningarna offentliggjorda, vilket innebär att omkring tio procent offentliggörs.

Lena Mellin var kritisk mot sekretessen av utredningarna och menade att de möjligtvis kan vara hemliga under en viss tid, men hon ansåg det obegripligt att partierna kan välja att presentera endast de utredningar som ligger i linje med deras politik. Det här, ansåg hon, följer inte offentlighetsprincipen.

Representanterna från RUT hävdade å sin sida att att sekretessen kring utredningarna är viktig för att partierna ska ha möjlighet att testa olika idéer. Eftersom regeringen har tillgång till finansdepartementet används RUT till största del av oppositionen och utredningarna bör på samma sätt som finansdepartementets kunna hållas hemliga.

Kritiken gällande medias användning av RUT:s utredningar tillbakavisade Mellin med att tidningarna sällan själva använder siffror från RUT-utredningar. Det förekommer istället främst i debattartiklar skrivna av politikerna själva.

På frågan om hur RUT tar sig an sina uppdrag, poängterade Gunnar Fors att RUT inte per automatik påbörjar en utredning utifrån alla frågeställningar. Genom dialog med uppdragsgivaren försöker man nå en frågeställning som inte blir för smal eller riktad, och på så vis menade Fors att utredningens kvalité säkras. Fors framhöll också att även om frågeställningen neutraliseras något av RUT, och att RUT:s tjänstemän kan utvidga svaret bortom frågeställningen är det upp till partierna och media att presentera resultatet.

En annan aspekt som lyftes fram Sverigedemokraternas möjliga intåg i riksdagen, vilket skulle innebära ytterligare en uppdragsgivare åt RUT. Partiledaren Jimmy Åkesson har sagt att de som riksdagsparti ska anlita Riksdagens utredningstjänst för att beräkna invandringens kostnader för Sverige. Frågan ställdes då till Gunnar Fors om hur RUT ska hantera frågeställningar som denna. Fors förklarade att de inte kan neka något riksdagsparti en utredning, men att de arbetar noggrannare med känsliga och mer komplicerade frågeställningar, än med de som endast innebär korta faktasvar.

I media