Köp av utsläppsminskningar utomlands – FORES Studie 2009:5
Om det är billigare att köpa utsläppsminskningar i fattigare länder, samtidigt som dessa får hjälp att utvecklas mot ett grönare samhälle, är inte detta en alldeles utmärkt idé som förenar det bästa av många världar?
Eller är det en fälla? Är det kanske inte alls billigare att köpa utsläppsminskningar på andra ställen eftersom de riskerar att slukas av korrupta politiker och byråkratier? Betalar de rika nationerna för utsläppsnedskärningar i ena ändan medan de fattiga länderna ökar sina utsläpp i den andra? Förslösas politisk vilja och pengar som annars skulle använts till att göra länder som Sverige till ett föredöme?
Så har debatten rasat i Sverige och i många av de utvecklade länderna ända sedan systemet för att köpa utsläppsminskningar utomlands tillkom i och med Kyotoprotokollet 1997. I samband med den stora klimatkonferensen i Köpenhamn måste debatten om CDM (Clean Development Mechanism) upp igen, liksom att beslut måste fattas om systemet ska vara kvar och hur det i så fall ska ändras.
- En introduktion till CDM
- Erfarenheter från CDM hittills
- Har CDM fungerat tillfredställande?
- Så bör CDM reformeras
FORES har i samarbete med en forskare och praktiker med lång erfarenhet av CDM, Gabriella Larsson från miljöanalysföretaget Econ Pöyry, genomfört en studie om hur pass lyckosamt CDM varit sedan starten och hur systemet kan förbättras inför nästa klimatregims inledning 2013.