Magnus Henrekson, chef för Institutet för näringslivsforskning (IFN) och medlem av FORES vetenskapliga råd besökte FORES för att presentera sin analys av regeringens åtgärder för att öka sysselsättningen. Utgångspunkten för seminariet var det policy paper – ”Håller regeringens jobbstrategi” – som Henrekson skrivit för IFN.

Den nuvarande regeringen har genomfört en rad åtgärder för att öka sysselsättningen i Sverige. Den mest uppmärksammade är jobbskatteavdraget. Magnus Henrekson, chef för Institutet för näringslivsforskning och medlem av FORES vetenskapliga råd, har i sin analys av regeringens jobbstrategi kommit fram till att även om jobbskatteavdraget bidragit till en ökad sysselsättning är ökningen både blygsam och mycket kostsam (ca. en miljon kronor per jobb och år). Dessutom har den ökade sysselsättningen skett bland de äldsta – pensionärerna – och de yngsta – studenterna. Därmed har jobbskatteavdraget inte haft önskad effekt när det gäller att minska utanförskapet.

– Inledningsvis vill jag säga att jag är för sänkt skatt på arbete och att regeringen genomfört kraftfulla åtgärder. Förutom jobbskatteavdraget även RUT/ROT-avdragen, sänkning av sociala avgifter med mera. Men jobbskatteavdraget är ett krångligt system som få känner till och som inte slagit rätt, menade Henrekson.

Exempelvis har jobbskatteavdraget enligt Henrekson inte haft någon effekt på lönebildningen och minimilönerna fortsätter att öka. Bland annat på grund av detta har reformen i första hand gett mer pengar till de som redan råkar ha arbete, istället för att skapa nya jobb.

Henrekson framhöll att sedan 2004 har sysselsättningsökningen främst skett bland pensionärer och studenter. Men bland dem som regeringen önskade nå, var sysselsättningsökningen liten. Henrekson visade även att de beräknade 75 000 nya arbetstillfällen som reformen väntas ge snabbt kommer ätas upp av befolkningsökningen och att det år 2011 kommer att saknas 500-600 000 jobb i Sverige.

Henrekson ansåg att det är en inhemskt driven differentierad inhemsk tjänstesektor som framöver ska kommer dra den svenska ekonomin och skapa arbetstillfällen. För detta stod står emellertid ett antal hinder i vägen, bland annat A-kassans utformning. Henrekson förespråkade att A-kassan borde vara obligatorisk och istället för på dagar baseras på timmar. På så vis skulle den arbetslöse kunna hoppa in och tillfälligt jobba timmar, för att på så sätt bygga upp en portfölj av sysselsättning och skaffa sig värdefulla kontakter som i framtiden leder till arbete.

Ett ytterligare hinder för framväxten av ett tjänstesamhälle är bostadsmarknaden, som missgynnar en för tjänsteekonomin nödvändig urbanisering. Ett problem var enligt Henrekson att alltför många bodde allt för stort, exempelvis efter barn flyttat ut. Att skapa incitament till andrahandsuthyrning, beskatta boendet istället för försäljning och en avreglerad bostadsmarknad var några av Henreksons förslag på åtgärder.

Sammantaget menade Henrekson jobbskatteavdraget ensamt inte var tillräckligt för att tillgodose det framtida behovet av sysselsättning och att med tanke på de summor som satsats på jobbskatteavdragets genomförande har effekten varit liten.

I media

Danne Nordling: Kritiskt om regeringens jobbstrategi

Alex Voronv, ledarbloggen EK: Håller regeringens jobbstrategi

P J Anders Linder: Jobbskatteavdragen är bara början