Dagens rapport från Klimatpolitiska rådet (21/4-24) bekräftar vad vi redan visste: regeringens klimathandlingsplan är otillräcklig och för mycket ansvar skjuts till nästa mandatperiod. Utvärderingen måste få regeringen att tänka om och presentera nya konkreta klimatåtgärder redan innan sommaren, skriver Fores vd Ulrica Schenström och klimatpolitiska expert Anna Willman i en kommentar.
Motorn i klimatomställningen är ett fritt och starkt näringsliv med god tillgång till fossilfri el. Det är positivt att regeringen fokuserar på elektrifiering där alla fossilfria energislag ingår, men satsningar behövs även för effektivare energianvändning och cirkulär ekonomi.
För att nå EU:s klimatkrav till 2030 måste den sänkta bränsleskatten och reduktionsplikten ersättas med nya styrmedel – och det kan inte vänta till nästa mandatperiod. Väntar vi till 2027, när utredningen om nya ekonomiska styrmedel ska presenteras, måste utsläppen minska i en betydligt snabbare takt. Ju längre det dröjer, desto svårare blir det och desto högre kostnader kommer det att medföra.
Regeringen försvarar den kortsiktiga utsläppsökningen med att utsläppen minskar på lång sikt, men hur det ska förverkligas redogör inte klimathandlingsplanen. Dessutom används återkommande argument om att klimatpolitiken behöver folklig förankring. Acceptans för klimatpolitiken är avgörande för att klimatomställningen ska lyckas, men i den diskussionen glöms ofta bort att majoriteten av Sveriges medborgare vill att vi ska nå klimatmålen.
De grupper som drabbas hårdast av höga bränslepriser behöver stödjas på andra sätt än billigare utsläpp. Pris på utsläpp är nämligen kostnadseffektiv klimatpolitik, något som den här regeringen säger att de eftersträvar. Regeringen borde i stället se till att fördela de miljarder i intäkter som kommer att komma in från EU:s sociala klimatfond och nationella klimatstyrmedel på ett smart sätt, till exempel i form av transportstöd till landsbygden.
Ulrica Schenström, vd Fores
Anna Willman, klimatpolitisk expert Fores
Läs rapporten på klimatpolitiskaradet.se.
Regeringen har givit professor John Hassler i uppdrag att snabbutreda hur Sveriges klimatpolitik bör utformas i ljuset av EU:s nya stora klimatpaket Fit For 55. Läs Fores vd Ulrica Schenströms ord om Sveriges klimatpolitik.
När EU tar ledartröjan i klimatomställningen måste Sverige tänka om för att kunna ligga i framkant. Regeringen har givit professor John Hassler i uppdrag att snabbutreda hur Sveriges klimatpolitik bör utformas i ljuset av EU:s nya stora klimatpaket Fit For 55. Det ska bli intressant att noggrant läsa igenom utredningen och följa hur regeringen tar den vidare.
Klimatpolitiken måste sätta skarpa gränser för utsläppen, få bred acceptans och vara rättvis. Därför behövs både svenska strukturreformer, europeiskt samarbete och bistånd. Om Sverige lyckas kombinera minskade utsläpp med ökat välstånd och demokrati kan vi också inspirera och påverka resten av världen att ta sitt ansvar för klimatet.
För en ödesfråga som klimatomställningen behöver vi breda och långsiktiga överenskommelser över partigränserna, inte populism och polarisering. Att EU:s medlemsländer lyckades hålla fast vid kursen i kampen mot klimatförändringarna, trots pandemi, krig och inflation, visar på att detta är möjligt. Nu måste regeringen ta samma ledarskap – för Sveriges framtid.
2020 stod Covid-19 överst på dagordningen hos alla samhällsaktörer, och medierna var inget undantag. Faktum är att ingen fråga någonsin har uppmärksammats mer i media än just corona. Men hur påverkades därmed rapporteringen om klimatfrågan?
Försvann klimatet från dagordningen? Gjorde medierna överhuvudtaget några kopplingar mellan viruset och klimateffekten, utarmningen av den biologiska mångfalden och andra viktiga samhällsfrågor? Vilka klimatdebattörer syntes mest under detta annorlunda år? Vilka medier skrev mest om klimatet, även relativt det totala antalet inslag från enskilda medier? Vilka lokala klimathändelser uppmärksammades mest – och vilka internationella?
För sjunde året i rad har Retriever på uppdrag av Vi-skogen analyserat hur svenska medier rapporterar om klimatförändringarna. Rapporten omfattar en sammanställning av tidningsartiklar, radio- och tv-inslag och webbtexter om klimatfrågan från 2020. Rapporten visar bland annat vem som sätter agendan i klimatdebatten och vilka frågor som dominerar.
Medverkande
Helen Widmark, analyschef, Retriever
Peter Alestig, klimatredaktör, Dagens Nyheter
Johanna Frändén, klimatkrönikor, Aftonbladet
Eva Åberg, verksamhetschef, Vi-skogen
Modererar gör Ulrica Schenström, vd, Fores.
Varmt välkommen!
2020 stod Covid-19 överst på dagordningen hos alla samhällsaktörer, och medierna var inget undantag. Faktum är att ingen fråga någonsin har uppmärksammats mer i media än just corona. Men hur påverkades därmed rapporteringen om klimatfrågan?
Försvann klimatet från dagordningen? Gjorde medierna överhuvudtaget några kopplingar mellan viruset och klimateffekten, utarmningen av den biologiska mångfalden och andra viktiga samhällsfrågor? Vilka klimatdebattörer syntes mest under detta annorlunda år? Vilka medier skrev mest om klimatet, även relativt det totala antalet inslag från enskilda medier? Vilka lokala klimathändelser uppmärksammades mest – och vilka internationella?
För sjunde året i rad har Retriever på uppdrag av Vi-skogen analyserat hur svenska medier rapporterar om klimatförändringarna. Rapporten omfattar en sammanställning av tidningsartiklar, radio- och tv-inslag och webbtexter om klimatfrågan från 2020. Rapporten visar bland annat vem som sätter agendan i klimatdebatten och vilka frågor som dominerar.
Medverkande
Helen Widmark, analyschef, Retriever
Peter Alestig, klimatredaktör, Dagens Nyheter
Johanna Frändén, klimatkrönikor, Aftonbladet
Eva Åberg, verksamhetschef, Vi-skogen
Modererar gör Ulrica Schenström, vd, Fores.
Varmt välkommen!