Regeringen har presenterat vårbudgeten 2020, i en tid av turbulens och stora ekonomiska utmaningar. Fores experter och vd kommenterar utifrån sina sakområden ekonomi, integration, migration och klimat.

Ulrica Schenström, vd, Fores

”En dramatisk budget i sig. (…) Ett konkret uttryck för att regeringen klarar av att lösa situationer. (…) En krisbudget i en tid då vi som nation behöver samla oss under en väldigt svår tid.” – Ulrica Schenström kommenterar budgeten i Aftonbladet TV. Se klippet här!

Lars Calmfors, professor emeritus i nationalekonomi (IIES) samt forskare och rådgivare, Fores

Bedömningarna av BNP- och sysselsättningsutveckling är förmodligen alltför optimistiska. Regeringen räknar med ett BNP-fall i år på cirka 4 procent och ungefär oförändrad privat konsumtion. IMF:s prognos igår var ett BNP-fall på nästan 7 procent. Det förefaller mer realistiskt. Därmed är regeringens prognoser på en arbetslöshet på 9 procent och en minskning av sysselsättningsgraden under året med 1,5 procentenheter förmodligen också för optimistiska. Det finns också en stor risk att regeringens antaganden om en snabb BNP-rekyl 2021 och 2022 inte kommer att infrias. Allt kommer att bero på coronaepidemins fortsatta utveckling.

Enligt min mening är bedömningarna av de offentliga finanserna också alldeles för optimistiska. De är redan i viss mån överspelade av de ytterligare stödåtgärder som redan beslutats och sannolikt kommer mer. Jag tror på ett finansiellt sparandeunderskott i år på 6–7 procent av BNP snarare än 4 procent.

Regeringen prognosticerar att den offentliga skuldkvoten i slutet av året kommer att uppgå till precis under 40 procent av BNP – alltså en avvikelse på mindre än 5 procentenheter från skuldankaret på 35 procent av BNP. Man kan undra om prognosen gjorts för att regeringen ska slippa skicka en skrivelse till riksdagen om skuldutvecklingen, vilket man enligt gällande ramverk är förpliktigad att göra om avvikelsen blir mer än 5 procentenheter. Min bedömning idag är att skuldkvoten vid slutet av året även i bästa fall kommer att hamna runt 43–44 procent av BNP och i värsta fall inte så långt från 50 procent. Det är fortfarande nivåer som är fullt hanterbara och som tillåter betydande ytterligare skuldökningar. Men det är viktigt för trovärdigheten med realistiska prognoser.

Utgiftstaket för i år höjs med hela 350 miljarder kronor. Det är första gången en höjning sker (som inte varit motiverad av tekniska omläggningar eller tillträde av en ny regering). Höjningen är välmotiverad i rådande läge. Under finanskrisen var det nära att en höjning också hade behövts, men då undvek alliansregeringen det genom trixande med bokföringen: statsbidrag till kommunerna för 2010 betalades ut precis före årsskiftet och kunde då bokföras på 2009 där det fanns en tillräcklig budgeteringsmarginal. Tidigare socialdemokratiska regeringar hade också ägnat sig åt sådan kreativ bokföring för att undvika att bryta igenom utgiftstaket (skatteutgifter i stället för vanliga utgifter). Förhoppningsvis kan nu en princip etableras om att utgiftstaket får ändras vid exceptionella omständigheter. Detta borde dock kodifieras i en tydlig undantagsklausul som preciserar omständigheterna för sådana beslut för att undvika att det skapats ett prejudikat som skulle kunna missbrukas i framtiden.

Liksom tidigare vårpropositioner innehåller också denna en långsiktig finanspolitisk hållbarhetskalkyl. Denna är – förståeligt nog – mycket mer kortfattad än normalt. Den visar – trots den ökade skuldsättning som väntas ske till följd av coronakrisen – bara en marginell försämring av hållbarheten på mycket lång sikt. Detta är en rimlig slutsats även med mer realistiska bedömningar av skuldkvotens ökning. Skälet är att den långsiktiga belastningen på de offentliga finanserna bara blir ökningen av skuldkvoten multiplicerad med den tillväxtjusterade räntan (räntan minus tillväxttakten, som är ett mycket litet tal nära noll).

Även om det inte finns anledning tro att coronakrisen försämrar den finanspolitiska hållbarheten mer än marginellt på riktigt lång sikt, så är förmodligen regeringens bedömningar av den ändå alldeles för positiv. Det beror på att man – till skillnad från Konjunkturinstitutet och EU-kommissionen – inte räknar med någon standardstegring i de offentligt finansierade välfärdstjänsterna som kommer att behöva expandera framöver på grund av en åldrande befolkning. Antagandet om oförändrad standard är orealistiskt. Till detta kommer sannolikt ökade försvarsutgifter och relativlönehöjningar som behövs för att trygga välfärdstjänsternas personalbehov.

Sammantaget kan den utveckling som man kunde förvänta sig redan tidigare och coronakrisen leda till betydande ökningar av den offentliga sektorns skuldkvot under de närmaste decennnierna. Det bör vara en fullt hanterbar utveckling men den kommer att ställa krav på en betydande finanspolitisk konsolidering när vi är igenom den akuta coronakrisen eftersom vi då sannolikt vill bygga upp nya finanspolitiska buffertar inför framtida påfrestningar som inte i förväg kan förutses.

Andreas Bergström, vice vd och chef för programmet Ekonomiska reformer och entreprenörskap

I regeringens huvudprognos väntas en stor nedgång i sysselsättning och produktion i år, en återhämtning påbörjas under nästa år och sedan tar det ytterligare ett par år innan ekonomin är helt återställd. Tidigare pandemier – spanska sjukan, Hong Kong och asiaten – har gett korta nedgångar med snabb återhämtning. De bemöttes å andra sidan inte med så kraftfulla åtgärder mot smittspridningen, så de kan vara missledande som exempel. Kanske hamnar vi därför närmare det mer pessimistiska av regeringens två alternativa scenarier.

Om man har utgångspunkten att det är en kortvarig kris, så är det rimligt att regeringen satsar på att så många företag och jobb som möjligt ska finnas kvar efter krisen, med hjälp av korttidsarbete, stöd till hyresrabatter, nedsatta arbetsgivaravgifter, och diverse kreditmöjligheter. Om krisen däremot varar längre blir den mer lik en vanlig konjunkturnedgång. I det läget brukar statens respons vara att acceptera konkurser och skydda arbetskraften genom arbetslöshetsförsäkring, arbetsmarknadsutbildning och andra omställningsåtgärder. Det är en långsiktig vinst för ekonomin att vissa företag och jobb försvinner, för att andra ska kunna ta deras plats längre fram. Det är också mycket dyrt att hålla företag under armarna en längre tid. Under sommaren kommer därför regeringen behöva fundera på vart utvecklingen ser ut att vara på väg – blir nedgången långvarig behöver man byta strategi.

En höjd a-kassa riskerar i normala situationer att leda till lägre sökaktivitet hos dem som är arbetslösa. På kort sikt behöver det inte vara ett lika stort problem som vanligt – det finns kanske ändå inte så många företag som anställer med den osäkerhet som råder. Men på längre sikt riskerar de höjda nivåerna att leda till att arbetslösheten fastnar på högre nivåer än vad som annars hade varit fallet. Därför bör förändringarna i a-kassan inte förlängas efter den period som nu är beslutad.

Therese Lindström, chef för programmet Migration och integration

För att rusta samhället och ekonomin i den svåra tid som nu följer krävs investeringar i reformer som stärker etablering och inkludering av nyanlända och ökar jämställdheten mellan kvinnor och män. Många tusentals kommer att bli av med sina jobb under den här krisen, flera jobb har redan försvunnit och allra hårdast har det slagit mot service- och tjänstesektorn. Det är också i tjänstesektorn som vi ser väldigt många nyanlända och utrikes födda, som anställda men också som egenföretagare. För nyanlända har tjänstesektorn många gånger varit vägen in i samhället. Regeringen har tidigare genomfört insatser för att främja bland annat utrikes födda kvinnors företagande, en grupp som framförallt bedriver verksamhet inom restaurang, städ och hårvård – näringar som alla är hotade idag. 

Vi ser därför ett behov av att accelerera och stärka stödet till den här gruppen, detta görs genom fortsatt stötta de små företagen. Det är viktigt att kunskapen om hur dessa företag drivs ökar, många av de mindre bär idag hela företagsrisken privat och de riskerar därför att falla dubbel hårt om de går i konkurs. Andra åtgärder är mentorskapsprogram och att se över systemet för enmansföretagares sociala avgifter/egenavgifter som är idag är satta efter samma logik som en anställd på ett storföretag.

Det välkomnas att regeringen utöver de satsningar som motiverats av coronakrisen även blickar framåt mot de utmaningar som förelåg innan pandemin slog till. De utmaningarna kommer om något vara förstärkta när vi tar oss ur krisen. Integration nämns som en av de utmaningarna och det är av vikt att det finns en övergripande plan för hur ekonomiska medel ska driva på den utvecklingen. När nu välfärdsmiljarder investeras i svenska kommuner och regioner har det tidigare uttalats att pengarna bland annat ska gå till kommuner som tagit ett särskilt stort ansvar för ökad integration och inkludering. Den riktade insatsen behöver kvarstå.

Samtidigt som integration nämns som en av de framtida utmaningarna har migrationsrelaterade ersättningar minskat jämfört med tidigare år.  De minskade utgifterna för nyanlända invandrare motiveras med att antalet personer i mottagningssystemet och i etableringsinsatser har minskat sedan 2015 och beräknas att fortsatt minska. Detta kan dock kritiseras med tanke på att denna grupp i kommer att få det ännu svårare att etableras i en lågkonjunktur, kommunen kommer att ha andra utanför arbetslivet att fokusera på och många av ”första” jobben kommer att försvinna. Vi vet sedan tidigare att en bristande etablering och en svår och långsam start in samhället leder till fler utmaningar och problem på lång sikt. 

Det är av vikt att en strategi i integrationsinsatserna baseras på vetenskaplig grund och inte antaganden. Vi behöver gå på djupet för att hitta svar på hur vi kan stärka inkluderingen och sysselsättningen. Coronakrisen har tydligt visat att brister i integrationen får stora konsekvenser för hela samhället, dels avseende den ökade spridning som segregation har resulterat i och dels hur sårbara redan utsatta grupper blir då de ofta har arbete inom den hårt drabbade service- och tjänstesektorn. Svaren finns inte att finna i en informationskampanj, inte heller i att det finns en bristande tillit till myndigheter. Det är mer komplexa och större frågor som behöver hanteras och för det krävs ekonomiska medel. Här har regeringen möjlighet att påverka incitament och hållbarhet i satsningarna genom att de riktas till kommuner och regioner som tar sitt ansvar i frågan på största allvar. 

Det välkomnas att tiden för extratjänster, nystartsjobb och introduktionsanställningar förlängs. Likaså den satsning som sker avseende omställning av personal, inte minst till gröna näringar. Bristen på arbetskraft inom delar av jordbruket visar också tydligt på vårt beroendeförhållande till utländsk arbetskraft. Låt oss hoppas att omställning täcker de behov som finns. Frågan ställs dock på sin spets: hur självförsörjande är vi egentligen och när börjar jakten på arbetskraft tas på allvar? 

Mette Kahlin McVeigh, chef för Klimatprogrammet

Krispaket och återuppbyggnaden av ekonomin bör genomföras med klimatet och morgondagens kriser i åtanke. Genom att investera på ett grönt sätt kan Sverige få både ökad konkurrenskraft och välstånd i framtiden. Vi ser en början till detta med till exempel 120 miljoner till biogas, 200 miljoner till utökning av stödet för installation av solceller och 150 miljoner för natur- och skogsvårdande skötsel. Tyvärr har tillfället inte tagits i akt för att göra klimat- och miljödelen till vårbudgetens pièce de résistance, så man kan bara hoppas att de sparat en hel del i pengakistorna för ett kommande grönt stimulanspaket.

Mycket kan och bör göras nu när vi har kapital att investera; något Sverige var försiktiga med att göra innan coronakrisen då detta riskerade att överhetta svenska ekonomin. Detta är inte längre fallet och klimatet kan gynnas av det kommande stimulanspaketet om det görs på rätt sätt. Åtgärder utanför ett stimulanspaket är också lägligt nu. Fores har till exempel uppmanat politikerna att snarast avskaffa svenska fossila subventioner. Tiden är rätt för detta eftersom det låga oljepriset bidrar till att de som nyttjar dessa inte drabbas lika hårt. 

Kontakt

Vill du veta mer om Fores pågående projekt, vår verksamhet eller kontakta våra medarbetare? Läs mer om oss som jobbar på Fores här! För generella frågor, vänligen kontakta info@fores.se.