Alternativ till jobbskatteavdraget – FORES Policy Paper 2011:3

Halvvägs in i 2011 har fyra så kallade steg genomförts, med en total sänkning av inkomstskatterna om ca 80 miljarder kronor. Ett femte jobbskatteavdrag planeras 2012, därefter diskuteras även införandet av ett sjätte.

Med åren har dock allt fler kritiska röster bland ekonomer ifrågasatt vilka effekter jobbskatteavdraget haft för arbetslösheten och arbetsutbudet. Kritiker hävdar att avdraget endast stimulerar till ökat arbetsutbud, men inte till någon ökad efterfrågan, av arbetskraft.
Medan tillväxten varit högre i Sverige än i många andra länder efter finanskrisen (första kvartalet 2011 var tillväxten i ekonomin 6,4 procent jämfört med samma period 2010), så har inte arbetslösheten minskat med mer än ungefär en procentenhet från 9,0 procent i mars 2010 till 8,1 procent i mars 2011. Regeringens egen prognos är att dessa tal snabbt ska falla under 5 procent till 2015.

För att öppna en diskussion om andra skattevägar till fler jobb har FORES vänt sig till två av Sveriges främsta skatteforskare. Detta för att analysera effekterna av jobbskatteavdraget och ge alternativ till andra sätt att använda reformutrymmet till att minska arbetslösheten och öka Sveriges konkurrenskraft.

Detta har resulterat i två delrapporter: ”Ytterligare jobbskatteavdrag – Är det rätt väg att gå för att rädda den svenska välfärden?” av Åsa Hansson, docent i nationalekonomi vid Lunds Universitet; samt ”Likformiga skatter för fler jobb” av Lennart Flood, professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Göteborg och Mikael Flood, jur. kand.

Författarna riktar kritik mot jobbskatteavdraget på ett antal punkter. De anser bland annat att avdraget är en mycket kostsam skattereduktion och menar att det finns flera alternativ som skulle kunna ha en större effekt på såväl sysselsättningen som det totala arbetsutbudet i ekonomin i form av arbetade timmar. Författarna är överens om att jobbskatteavdraget ger ökade incitament för personer som befinner sig utanför arbetsmarknaden att ta ett arbete. Däremot är det inte säkert att avdraget leder till ett ökat arbetsutbud då det finns en risk att den ökande nettoinkomsten leder till att individer prioriterar att vara lediga mer. Slutligen menar författarna att jobbskatteavdraget har en konstruktion som gör det komplicerat för många löntagare att förstå hur det fungerar. Därmed påverkas inte heller deras beteende.

Medan författarna är relativt ense i sin kritik går de skilda vägar i de alternativ de föreslår. I viss mån representerar de två huvudlinjer i debatten om det svenska skattesystemet.