Reglering eller diskriminering – vad hindrar etablering? FORES Studie 2011:4

Lansering

FORES lanserade den 8 november studien, ”Diskriminering eller reglering – vad hindrar etablering?”, med bidrag av två av Sveriges främsta forskare på området: Per Skedinger (Institutet för Näringslivsforskning) och Magnus Carlsson (Linnéuniversitetet). Studien innehåller både nya forskningsrön och goda exempel.

Förutom Per Skedingers och Magnus Carlssons deltagande vid seminariediskussionerna kommenterade även integrationsminister Erik Ullenhag tillsammans med Irene Wennemo, huvudsekreterare för socialförsäkringsutredningen och tidigare chef för LO:s arbetslivsenhet.
Moderator var Martin Ådahl, chef vid FORES.

Seminariet startade med att Skedinger och Carlsson fick presentera resultaten från sina studier. Skedinger diskuterade bland annat hur ett starkt anställningsskydd som gör det dyrare att anställa och säga upp arbetare kan leda till att rekryterarna blir mer kräsna i sin anställning. Ett annat resultat är en växande grupp inom visstidsanställningar. Skedinger fortsätter med att kommentera hur lägre minimilöner kan minska trösklarna för anställning. Forskningen om bemanningsföretagen visar också att de diskriminerar i betydligt mindre grad.

Carlssons forskning kretsar kring diskriminering där undersökningen gjordes med hjälp av fältexperiment. Påhittade jobbansökningar som är kvalitativt identiska, där det enda som skiljdes åt var namnen, skickades ut för att se kallelsefrekvensen mellan inrikes respektive utrikes födda. Resultaten visade att 29% av de sökande med svensk bakgrund blev kallade till intervju medan enbart 20% av de utlandsfödda blev kallade. Carlssons studie kom även fram till att manliga rekryterare diskriminerar i högre grad än kvinnliga rekryterare samt att bemanningsföretagen, som även Skedinger nämnde, diskriminerar i mindre grad.

Integrationsministern Ullenhags kommentarer på dessa studier var att reglering och diskriminering spelar roll men att det även finns andra faktorer som man måste ta hänsyn till.

Enligt Ullenhag har Sverige länge haft ett bemötande av nyanlända där de har blivit mer omhändertagna och betraktade som svaga istället för som en resurs. Utrikes födda kvinnor är även en grupp som man borde fokusera mer på då sysselsättningsgapet mellan dem och inrikes födda kvinnor är betydligt större än för männen. Den andra punkten som lyfts fram är att långa handläggningstider Sverige ger de nyanlända en dålig start på sin vistelse i Sverige. Den tredje punkten är att Sverige fortfarande är i behov av arbetskraftinvandring. I en globaliserad värld borde Sverige se invandrarna som en resurs; globalisering och etablering i Sverige hänger ihop.

Wennemo ifrågasatte om arbetsrätten i Sverige verkligen är för hård. Innan lagar ska göras om så är det viktigt att man hittar starka bevis till vad det egentligen är som påverkar resultaten. Wennemo fortsatte med att förklara anledningen till varför minimilönerna i Sverige är så höga. Det har erfarenhetsmässigt visat sig att om en sänkning av minimilönerna görs så påverkar det negativt hela kollektivets löner. Ett förslag vore därför att ta fram någon sorts ingångslön som den typen lärlingar får med en plan för en stegvist växande inkomst.

Wennemo påpekade även att diskriminering inte alltid är dåligt för företagen. Genom diskriminering kan de minimera riskerna. Det är inte alla som förstår sig på de kulturella koderna som finns kring en arbetsplats. Detta syns särskilt bland de unga som går på aktivitetsersättning; de har inte den rätta utbildningen och har ingen erfarenhet av de kulturella koderna.