Inte mindre än 220 av 290 skulle ha haft minskande befolkning. Framför allt är det glesbygdskommuner norr om Dalälven som skulle krympa mycket snabbt.
Kommuner med minskande befolkning kännetecknas av en högre medelålder än riket i snitt, en lägre andel högutbildade och en lägre andel utrikesfödda. Den höga medelåldern innebär att dessa kommuner, nu eller om några år, har många äldre som behöver service och omsorg, och allt färre yngre som kan ordna detta. Därmed har nytillkomna invandrare en nyckelroll för dessa kommuner, särskilt om man också vill utveckla det lokala näringslivet och attrahera andra att flytta till bygden. En förutsättning för detta är också att vi fortsätter att arbeta för att nya svenskar snabbare kommer i arbete.
Invandrare spelar redan en stor roll på den svenska arbetsmarknaden. De är överrepresenterade i många grupper som är centrala för välfärden: 17 procent av alla undersköterskor, 29 procent av landstingens lokalvårdare och 31 procent av läkarna och tandläkarna är utrikesfödda.
Det finns många goda skäl för en liberal invandringspolitik. Det viktigaste handlar inte om arbetskraftsbrist i avfolkningsbygd, utan om de stora möjligheter migrationen för med sig för den som flyttar. Vi vill att vi och våra barn ska ha möjlighet att bosätta oss var vi vill, och på samma sätt tillåter vi andra att bosätta sig här. Invandringen ger oss också nya idéer och impulser, stärkta förbindelser med omvärlden och en spännande mångfald.
Med en fortsatt invandring kommer hela Sverige att kunna leva även om 20 år. Det kommer att finnas människor som spelar division 6‐ fotboll, reser midsommarstången, föder barn och tar hand om varandra även i glesbygden. Om fotbollsspelarna, midsommarfirarna, mammorna och omsorgspersonalen pratar två språk i hemmet eller firar andra högtidsdagar, så ser vi att det berikar det svenska samhället. Ett av riksdagspartierna menar att det tvärtom är ett hot mot Sverige.