Svenskt bilateralt klimatrelaterat bistånd 2010–2016

Den här rapporten undersöker hur det går till när svenska ambassader i utlandet klassificerar bilateralt bistånd som klimatrelaterat. I motsats till rådande forskning visade intervjuerna att en majoritet av handläggare ansåg att det snarare fanns risk för underklassificering av klimatrelaterade bistånd än överklassificering.

Parisavtalet har förtydligat målet för det globala klimatarbetet: att begränsa den globala uppvärmningen till väl under 2°C och att höja ländernas kapacitet att anpassa sig till effekterna av klimatförändringar. Enligt samma avtal ska industrialiserade länder bistå fattiga länder i deras klimatarbete, ett åtagande som förstärks genom FN:s globala mål för hållbar utveckling.

Sveriges regering har på senare år jobbat för att klimatrelaterat bistånd ska öka, och det råder en relativt bred samsyn kring det positiva i att det svenska klimatrelaterade biståndet ökat. Policymarkörerna som används för detta ändamål kan dock tolkas och tillämpas på lite olika sätt. En del av ökningen i klimatrelaterat bistånd skulle, potentiellt sett, kunna härledas till att medvetenheten om policymarkörerna är högre idag än den var år 2010. En annan förklaring kan vara ett ökat tryck på att klassificera mer bistånd som klimatrelaterat idag än för åtta år sedan, utan att biståndets karaktär genomgått några större förändringar.

Med detta som bakgrund kommer denna rapport att granska hur det går till när svenska ambassader i utlandet klassificerar bilateralt bistånd som klimatrelaterat. Rapporten bygger på en litteraturöversikt, kvantitativa data från OECD och kvalitativa data från fem intervjuer som genomförts med svenska ambassader runt om i världen.

Kontakt

Vill du veta mer om publikationen, Fores arbete på området, kontakta oss för en intervju eller boka in oss för en föreläsning? Kontakta

Mette Kahlin McVeigh
Chef, Klimatprogrammet
E-post: mette.kahlin.mcveigh@fores.se