Hur står det till med demokratin i Sverige och i världen? Vad behövs för att stärka den?
Tisdagen den 28 september var Fores vd Ulrica Schenström med i TV4:s Nyhetsmorgon där hon pratade om den liberala demokratin och Fores kommande publikation Va?! Är demokratin hotad?.
Den 20 september 2021 presenterade finansminister Magdalena Andersson regeringens höstbudget. Lars Calmfors kommenterar innehållet.
Budgeten utgör en kraftig efterfrågestimulans. Samtidigt innebär budgeten en fortsatt avvikelse från överskottsmålet men regeringen anger nu en tydlig plan för att komma tillbaka till målet 2023 vilket är ett krav i budgetramverket. Detta är bra. Givet den låga skuldkvoten ser jag inga problem med att återgången till överskottsmålet sker först 2023. Men givet att det inte inträffar någon oväntad konjunkturförsvagning är det viktigt att planen följs och att de stora reformerna i nästa års budget inte blir inledningen till en allmänt mer lössläppt finanspolitik som inte följer några regler framöver.
Riksbankens beslut att inte längre finansiera delar av sin valutareserv genom upplåning via Riksgälden innebär att Maastrichtskulden sjunker med några procent av BNP. Det är likvärdigt med en höjning av skuldankaret. Jag tycker det kan vara motiverat givet att Sveriges relativa skuldkvot (vår skuldkvot dividerad med skuldkvoten i andra länder) fallit kraftigt under pandemin därför att andra lånat så mycket mer. Det gör svenska statspapper relativt sett mer attraktiva. Men regeringen borde vara tydligare om detta.
Det kan diskuteras hur kraftiga stimulansåtgärder som behövs i ett läge när ekonomin ändå tycks vända kraftigt uppåt. Jag skulle vilja se en samordning med penningpolitiken så att den görs mindre expansiv både genom mindre värdepappersköp och en räntehöjning för att inte elda på tillgångspriserna, särskilt då bostadspriserna, och hushållens upplåning ytterligare. Det kanske rentav vore motiverat med en viss boprisnedgång.
Det finns anledning att oroa sig för långtidsarbetslöshet bland lågutbildade i allmänhet och lågutbildade utrikes födda i synnerhet. Dessa grupper har drabbats hårt under pandemin. Det finns bra åtgärder i budgeten: fler utbildnings- och praktikplatser, mer pengar till subventionerade anställningar i form av introduktionsjobb och extratjänster, mer pengar till matchningstjänster, förlängda nystartsjobb för äldre, att etableringsjobben äntligen ska bli av. Men jag skulle vilja se mer, framför allt kraftigare subventionering av nystartsjobben för både unga och äldre och kanske kortare kvalificeringstid som icke sysselsatt för dem. Jag gillar också Moderaternas förslag om en jobbpremie för den som går till jobb från långvarigt bidragsberoende. Det är en reform som är mer träffsäker och därför mycket billigare än jobbskatteavdrag.
Jag skulle också vilja se att regeringen formulerade kvantitativa sysselsättningsmål för att stärka drivkrafterna för åtgärder som stärker sysselsättningen. Vid formuleringen av ett sådant mål borde en snävare sysselsättningsdefinition än i AKU (där det räcker med en timmes arbete under undersökningsveckan för att räknas som sysselsatt) användas. Kriteriet borde vara en inkomst över en viss miniminivå. Ett sådant mål borde kombineras med siffersatta mål för långtidsarbetslösheten och sysselsättningsgapet mellan inrikes och utrikes födda.
Lars Calmfors, professor emeritus i internationell ekonomi, vetenskaplig rådgivare, Fores
Finansminister Magdalena Andersson presenterade under torsdagen en rekordstor vårbudget. Summan landar på 45 miljarder och med ett fokus på företag och jobb hoppas regeringen kunna hantera coronapandemins konsekvenser för svensk ekonomi. Lars Calmfors kommenterar innehållet.
Osäkerheten när det gäller att bedöma den ekonomiska utvecklingen under året är fortsatt stor. Förutsättningarna beror ju på hur pandemins fortsatta utveckling som ligger utanför den ekonomiska politikens domän. Vårpropositionen utgår från att vaccinationerna ska möjliggöra en återgång till normalitet men osäkerheten är förstås stor om vaccinleveranser, problem med vaccinen, risken för nya mutationer och så vidare. Smittspridningen i Sverige är fortsatt mycket hög. Att få ner den är helt central också för den ekonomiska återhämtningen. Argumenten för hårdare restriktioner kan sägas ha försvagats därför att pågående vaccinationer har reducerat dödstalen. Men min uppfattning är ändå fortfarande att en kortare period med vissa nedstängningar skulle vara önskvärd och bidra till en snabbare återhämtning längre fram.
Finanspolitiken ser ut att bli mer expansiv i år än förra året med ett större strukturellt underskott i de offentliga finanserna. Frågan är om det är motiverat. Det mest sannolika scenariot är en kraftig återhämtning från sommaren till följd av minskad smittspridning och immunitet hos en större del av befolkningen efter genomförda vaccinationer. Då kan det bli en snabb efterfrågeökning när det ”tvångssparande” som skett genom att kontaktnära konsumtion hållits tillbaka släpps loss. År 2022 är sedan valår då det kommer att finnas stora frestelser att inför valet genomföra ytterligare utgiftsökningar och skattesänkningar. Jag kan se en risk för att finanspolitiken sammantaget blir onödigt expansiv i år och nästa år.
Osäkra prognoser
Enligt det finanspolitiska ramverket är regeringen skyldig att redovisa en plan för en återgång till överskottsmålet när det skett en tydlig avvikelse från det, vilket det ju gjort nu. Det gör regeringen inte. Men det är svårt att kritisera. Eftersom osäkerheten om utvecklingen är så stor, vore det knappast meningsfullt nu. Men regeringen bör återkomma i frågan så fort det går att göra lite säkrare prognoser för den ekonomiska utvecklingen.
Enligt budgetramverket ska regeringen också i samband med vårpropositionen lämna en skrivelse till riksdagen om den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld avviker med mer än fem procentenheter från skuldankaret på 35 procent av BNP. Skrivelsen ska redogöra för vad som orsakat avvikelsen och hur regeringen avser att hantera den. Formellt kommer skuldkvoten enligt regeringens bedömning att hamna precis under 40 procent av BNP. Men detta hänger samman med Riksbankensbeslut att amortera sina valutalån, vilket innebär att Riksgälden kan minska sina lån. Detta skulle kunna motivera att skuldankarets nivå reviderades nedåt. För att upprätthålla respekten för det finanspolitiska ramverket borde regeringen ha diskuterat detta i en skrivelse till riksdagen. Det finns i det sammanhanget anledning att reflektera också över om skuldankarets nivå borde påverkas av att andra länders skuldsättning under pandemin ökat mycket mer än Sveriges – vilket förbättrat vår relativa position – och av de åtaganden Sverige gjort i fråga om EU:s upplåning till den europeiska återhämtningsfonden. Det finns inga givna svar, men frågorna borde ha börjat diskuteras av regeringen.
Avvägningar på arbetsmarknaden
Finans- och arbetsmarknadspolitiken under pandemin har varit inriktad på att skydda existerande jobb och företag.
Antalet tillsvidareanställningar är tillbaka på samma nivå som före pandemin. Det betyder att vidtagna åtgärder i hög grad har skyddat arbetsmarknadens ”insiders”. Däremot har visstidsanställningarna minskat. Sysselsättningen har fallit för ”outsiders”: unga, lågutbildade och utrikes födda – grupper som i hög grad överlappar varandra. Det är bra att vårbudgeten tillför mer medel för introduktionsjobb, extratjänster och matchningstjänster och ytterligare resurser för utbildning. Men jag skulle ha velat se också mer generösa villkor för nystartsjobben som riktar sig till dem som varit utan sysselsättning under en längre tid, som skedde under den globala finanskrisen. Subventionsnivåerna kunde ökas och tiden för att vara kvalificerad – sex månader för unga och tolv månader för äldre – kortas.
Det finns också skäl att oroa sig för att den nuvarande stödpolitiken bromsar en önskvärd strukturomvandling i näringslivet. De företagsstöd som getts har varit nödvändiga. Men det är viktigt att dra ner stödnivåerna när en återhämtning kommer igång. Jag skulle redan nu ha velat se ett stöd också till expanderande företag för att balansera stöden till krisande företag. Ett kostnadseffektivt sådant stöd vore att sätta ner arbetsgivaravgifterna för nyanställningar som ökar sysselsättningen i ett företag, det vill säga den gamle LO-ekonomen Gösta Rehns förslag om så kallade marginella sysselsättningsstöd. Ett argument emot sådana stöd har varit att det skulle gynna expanderande företag på bekostnad av krympande. Men det argumentet gäller ju inte i nuvarande situation då vi har stöd som kraftigt gynnar just företag med problem. Marginella sysselsättningsstöd skulle i nuvarande läge istället bidra till bättre balans. Och det skulle hjälpa de tidigare visstidsanställda som förlorat sina anställningar att komma tillbaka i arbete igen.
Lars Calmfors, professor emeritus i internationell ekonomi, vetenskaplig rådgivare, Fores
Gustaf Reinfeldt och Naod Habtemichael blir rektorer över Foresakademin.
Foresakademin är en spetsutbildning för politiskt hantverk och reformutveckling. Utbildningen pågår i ett år och kursdeltagarna ska under den tiden förkovra sig i hur man bedriver opinionsbildning, tar fram reformer och lära sig det politiska hantverket.
Läs mer om Foresakademin.
Gustaf Reinfeldt
Gustaf är tidigare ledarskribent på Dagens industri, tidigare PR-konsult på bl.a. Prime Weber Shandwick, Rud Pedersen Public Affairs, f.d. viceordförande och internationell sekreterare för Fria Moderata Studentförbundet, och har en akademisk bakgrund inom statsvetenskap, historia och filosofi från Lunds och Uppsala universitet.
Naod Habtemichael
Naod är frilansande skribent på bl.a. Liberala Nyhetsbyrån och Liberal Debatt, f.d. förbundsordförande för Centerstudenter, tidigare kommunpolitiker i Göteborg, och studerar nationalekonomi på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.
I media
”Gustaf Reinfeldt och Naod Habtemichael blir politik-rektorer”, artikel i Dagens Opinion, 26 februari 2021